Ny header!
Nu är klockan snart 12 och jag har vart ute och joggat (gått). Min veckoplan är jag ska ut och röra på mig varje dag, inte äta skräpmat och trappa ner på VM. Nu ska jag fortsätta med altanskrubbandet, ta en dusch, äta sallad och ta mig en sväng om jobbet (som jag sagt för längesen att jag skulle gjort..).
Altanskrubb!
Allting har sitt pris. Mamma blev vrålsur för bötern, så idag ligger jag på alla fyra på altanen och skrubbar bort alla... Alger? Mossa? Jag har ingen aning om vad det är. Tyckte nästan att det var lite kul i början. I sportBH, hotpants och mina stora hörlurar, med "Johnossi - Man must dance" på högsta volym. Som om det vore bakrundstracket i en film där den tuffa kämpande tjejen sliter och sliter. Hade nog fortfarande tyckt att det var roligt om det hade handlat om att jag faktiskt skulle tjänat pengar till att spara till Grekland, men nu jobbar jag ju helt enkelt för att inte förlora pengar. Det här suger. På måndag börjar jag att jobba på riktigt. Tackolov.
Skulle ha sett dom live för några veckor sedan när Martin vann biljetter på "dubbelmackan" på radiostationen Bandit rock.
5 minuter innan dom började blev jag utslängd för att... Jag vet inte? Martin åkte ut först utan någon speciell anledning heller och när jag gick ut för att prata med honom kom jag inte in igen.
Ibland undrar jag om vissa dörrvakter helt enkelt har för tråkigt. Trivs man inte med det, så varför inte byta jobb? Eller säga upp sig, utbilda sig och riktiga poliser? Eller så blev dom dörrvakter för att kunna jävlas med alla eftersom dom blir utfrysta som barn.. Jag tänker nog inte gå in ännu längre på det. Villr bara klargöra att jag faktiskt NÄSTAN såg dom och att jag är hemskt besviken.
Allt är fortfarande stillastående
Jaja, ville bara dela med mig av det.
Just nu? Fotbolls VM tar kål på mig! Jag har sommarlov en vecka till innan jag börjar jobba, men vad händer? Jag bäddar ner mig i soffan, proppar i mig pizza och cola och kan helt enkelt inte slita mig från matcher och fotbollssnack. Inte heller går jag på mina egna matcher och träningar. Jag kan ju inte gå och bli en fetknopp innan jag ens börjat spara pengar till Grekland. Vilket ställe vill anställa en sån?
Nu tänker jag leva upp till den idealdotter jag är och vrålstäda hela huset. Sen tänker jag gå ut och springa!
Midsommar!
Hur kom jag in på det!? Hade tänkt skriva lite om mina midsommardagar ju.
Okej, here it goes then.
I förrgår tog jag och mamma bussen till Framnäs. Hennes gubbe Göran hade åkt ut med segelbåten redan på morgonen, så han väntade på oss där. Vi satt i båten en stund och drack lite vin med fruktsoda i (självklart hälde hon mer vin till sig själv och mer fruktsoda till mig, men det är väl sånt mammor gör). Sedan grillade vi och gick upp till ett långbord där hela seglarsällskapet hade samlats. DET var svenskt kan jag lova. Jag har aldrig känt mig så svensk som jag gjorde när vi satt där. En svensk morfar, med svensk fiskaremustach spelade dragspel och sjöng svenska visor. Satt inte kvar så länge utan gick tillbaka till båten och sov.
Igår på aftonen, så satt jag, Rebecka, Hanna, Jenny och Victoria först hemma hos mig och tog oss en sillabit. Anledningen till att vi var hos mig var väl för att vi skulle ut till skärgården sedan (Det är lätt att ta sig till Saltholmen från mig), men nejnej.
"VI DRAR TILL SMÖGEN VETTJA!!"
"JAA!"
Och vi sprang som djur för att hinna bussen som skulle gå från centralstationen 30 minuter senare. I höjd med grönsakstorget insåg vi att det inte var någon idé. Vi gick av för att gå på dass, men åkte sedan vidare till Centralen ändå. Vi hade nog tänkt ta nästa buss som skulle gå en halvtimme senare, men det visade sig vara ett TÅG och 3 olika byten på vägen. Restiden var dubbelt så lång. Det kändes lite ovärt, så vi åkte helt enkelt tillbaka hela vägen och ut till en fest på Donsö. På båten blev jag bestulen på min hatt från Grekland. En kille i min förra klass tog den och jag kommer aldrig att få se den igen, men vafan. Det gör inget. Det blev helt enkelt bra tillslut ändå!
Hanna med min hatt som försvann..
Hejsvej
Det händer bara mig.
"Windows startar om 29.... 28... 27" -start- -windowslogga- -svart igen- "Windows startar om 29... 28... 27".
Åkte in till stan och träffade Hanna. När jag ändå var inne i stan passade jag på att gå förbi Queens för att hämta mitt bankomatkort som tydligen skulle vara där... Men nej, det var det ju så klart inte. Ingen hade någon aning om vad det var för något. Jag fattar inte hur jag kan ha sån otur med allt?
"Å andra sidan....." Tänkte jag. "Jag ska ju ändå öppna nytt bankkonto när jag fyller 18, så då måste jag ju helt enkelt spara!". But god said no.
"Biljetten tack! Nä, den funkar inte. Jaha. Synd. Det blir 1200 kronor. Ha en bra dag!"
Vad är det för gud som vill mig illa!? 1200 jävla kronor rakt till västtrafiks klirrkassa. Någon mer som vill ha pengar? Allt går åt helvete för mig ändå. Datorn funkar fortfarande inte, men jag fick låna pappas bärbara med ett litet USB-internet. Egentligen har vi trådlöst, men jag tror att mamma har slängt pappret med koden. Verkligen jäteförvånande.
Nu ska jag gå och spärra mitt bankomatkort.
På gång.... Snart
På tal om verkligen ingenting.
Är det verkligen bara jag som tänker på ELEFANTER när jag hör den här låten!? (0:34)
Borde verkligen röra lite på mig
Sen när blev jag såhär lat?
Varför åkte jag inte och badade eller vad som helst idag?
Javisst, ja. Jag bor i Narnia 2 och det blir aldrig annat än vinter i det här landet. Helst av allt har jag just nu lust slänga ut att skräp från mitt rum, damsuga, göra jättefint. Sen vill jag spika igen dörren och stanna här inne tills den dagen någon har löst hela Greklands-grejen åt mig. Men så funkar det ju inte riktigt heller. Nu har jag kommit såpass långt i livet att jag fattat att man man faktiskt måste göra något åt det man vill. Annars kan man fortsätta drömma tills att man dör.
Nåt som är ännu jobbigare är att jag inte KAN göra något nu. Eller jo, egentligen så har jag väl gjort nåt. Tagit reda på det jag anser nödvändigt för att lägga upp en realistisk plan (vilket resulterar att jag sitter som en hök framför datorn och lusläser igenom den där kompetenshjärnan jag aldrig fick - google. Btw, tack Linda från Thessaloniki och resten som kommit med bra erfarenhetstips och idéer). Det är bara den där vänta-grejen som gör att allt känns grymt hopplöst. Hade jag haft alternativet, så hade jag nog gladerligen åkt till Landvetter för att tanka ett flygplan själv som jag kunde styra iväg med. Just det. Grejen att någonting faktiskt händer.
Men jag tänker faktiskt inte spika igen dörren har jag kommit fram till. Den här veckan ska jag:
Gå hem till mamma, hämta min väska och alla grejerna jag har hos Cassandra (vi bor grannar), joggingtur minst 2 gånger, åka till stan och hämta mitt bankomatkort, ner till Esprit för att säga hej och flörta lite med Mattias eller Per så att någon kanske kan skriva på mina gamla praktikantpapper så att jag får mig en slant i sommar innan jag börjar jobba (en slant för antagligen resten av året dårå eftersom jag helt enkelt måste hålla på resten).
Och i helgen är det midsommar! Känns som att allting är lite halvdant planerat. Det blir nog en bit sill (hos mig har jag hört) och sedan ut till öarna för lite grillning. Brukar dock ändå aldrig bli som vi planerat.
By the way! Såg på VM-snacket idag om en spanjor som tog moppen hela vägen ner till sydafrika för att se sitt landslag spela. DET kallar jag att göra något.
Jaja, uppdatering imorgon kanske, hejsvej!
Jag som aldrig drömmer..
Filosofiskt! Speglar verkligheten? Korsar jag vägen mot flygplatsen så vet ju ingen vad som händer sen. Okej, det var djupt, men jag blev faktiskt faschinerad.
Sen drömde jag iofs att jordnötsmöret var slut när jag skulle äta frukost i morse. Tänker nog inte ge mig på att analysera det också..
Sommar 2010, Juni. Ett år kvar
Jag vill iväg. Till Grekland. Åker jag inte så kommer jag aldrig att förlåta mig själv. Jag har varit där tre gånger. Innan har det alltid varit lika skönt att komma hem till vanliga livet, men nu känns det mest frustrerande.
Jag försöker att lägga upp en plan för mig. Hur jag ska lyckas, men det känns fortfarande så hemskt långt bort.
För det första, så måste jag byta bankkort. Behöver en sån där dosa, så att jag kan flytta pengar och får "lite fler armar" att röra mig med. Tror att man måste vara 18. Jag var på banken och ställde lite frågor och det var ungefär det svaret jag fick. 29 Augusti = 18 år. Det får alltså vänta lite.
Nu i sommar ska jag jobba. Kanske även på hösten på helger och lov när dom behöver hjälp i butiken.
I Januari tänker jag åka ner till Grekland Fredag-Söndag för att söka ett jobb. Och jag hoppas med hela mitt hjärta att jag faktiskt kommer att få ett.
Hemma i Sverige igen ska jag sätta mig ner och hitta en hyresrätt där nere. Men det håller jag på att ta reda på just nu hur det funkar. Finns det ens några sorts hyresrätter i Grekland? Eller ska jag leta upp kontakter och fixa något privat?
Jag hade behövt någon sorts rådgivare, men tror nog inte att det finns några sånna heller. Just nu finns det faktiskt inte så mycket jag kan göra. Bara vänta.
