Källö Knippla


Jenny lägger till


Gillar inte när saker går för bra, då kan det bara gå sämre.

Mitt bagage vägde inte för mycket, jag pep inte i kontrollen en ända gång, inga läskiga luftgropar på hela vägen. Allt gick bara för bra. Gick och väntade på att något skulle gå fel, men det gjorde det inte. Jag tog mig från ena sidan till andra sidan av Pekings flygplats och fyllde i rätt papper, hittade rätt in-check och var på rätt terminal. Planet var inte försenat.
Jag snurrade runt ganska mycket och måste ha sett ganska ensam och virrig ut, men allt löste sig. Jag fick förvandlat min E-biljett till ett boardingpass och någonstans på vägen lär jag även ha charmat någon viktig turk med min virrighet. Någon skrev nämligen om min biljett till förstaklass. Allt gick så fort och jag fattade inte vad som hände men plötsligt satt jag i en gigantisk fotölj nästan helt själv framför de andra som fick gå bakåt mot business och economy och in kom en massa smårätter och tofflor och kuddar och portmonärer med en massa smågrejer i. Så hittade jag även en touchskärm och en spelkonsoll i armstödet, så det var det jag sysslade med när jag inte sov.
Eftersom jag var nästan helt själv där fram så tog jag typ alla kuddar dom hade och begravde mig själv i dom, och med en sovlapp över ögonen och öronproppar i öronen sussade jag sött.
Nu är jag plötsligt hemma och fattar fortfarande inte någonting.


Hemresa

Om jag aldrig kommer hem så är jag antagligen på Pekings flygplats. Eller möjligtvis i Istanbul. Hur ska liksom jag kunna byta plan helt själv? Försöker att tänka mig en sorts steg-för-steg lista.
- Gå av planet.
- Hämsta väskan.
- Gå till terminal 3.
- Checka in väskan.
- Hitta och gå på planet.

Sen kom jag på att jag måste få det där biljettpappret till en riktig biljett också. Jag är förlorad.

BTW

Dagens väder i Liuzhou: 45,3 grader

Insane

Svensk middag i Kina

Kollade på någon lista igår med lite randombloggar och deras presentationer och läste nog inte en ända presentation där det inte stog typ "Lite allt möjligt", "allt mellan himmel och jord", "Min vardag när jag.." eller liknande. Ser ganska roligt ut typ som att varje person inte fattar att det finns miljoner exakt som dom själva.
Säger inte att det är något fel, bara att det är lite synd att det finns så fruktansvärt många ointressanta människor där ute :)

Hur som helst. Igår skulle jag tydligen göra pannkakor, nämnde jag det? Eftersom de små kineserna äter som hästar tänkte jag och pappa vara så luriga att vi serverade flera olika Svenska rätter, fast en åt gången. Dom vet ju liksom inte att man inte gör så i Sverige, utan att man bara äter en rätt. Jag hade räknat med att vi skulle bjuda Sally, Meng och hennes mamma, men helt plötligt satt det fem kineser i Sallys vardagsrum. Pappa hade tatt med sig ärtsoppa från Sverige som han absolut ville att dom skulle smaka på. Både jag och han hoppade över den och stannade i köket för att göra resten av maten. Pappa gjorde köttbullar i sås och potatismos och jag mina pannkakor.
Vi slängde en blick ut för där för att försöka ta reda på om dom gillade det eller inte och där satt dom allihopa och åt ärtsoppan med kinapinnar.. Men dom löste det och tyckte tydligen att det var gott (dom lurade stackarna). Jag och pappa kollade bara på varandra och ryckte på axlarna. Sedan fick dom Pappas köttbullar och mos tillsammans med lingonsylt. Det gick också hem och till och med jag kunde äta det med kinapinnar. När alla var typ NÄSTAN klara undrade Sally om jag kunde servera pannkakorna på en gång så att dom kunde få smaka. Det gjorde jag och jag lät det andra stå kvar på bordet eftersom alla inte var klara.
Till det fick dom hallonsylt och äpplemos och jag visade hur dom skulle göra och att det var helt okej att äta med händerna (eftersom Sally inte äger kniv och gaffel och att pannkakor uppenbarligen svårare att äta med pinnar än vad ärtsoppa är). Pannkakorna gjorde succé och alla ville ha mer. Nu sitter jag fastkedjad under Mengs köksbänk för att finnas till hands och jag kommer tyvärr inte hem.
Okej, det gör jag inte alls, men jag gick iaf ut i köket för att göra mer. BIG misstake. Lämna hungriga kineser ensamma med för många smaker av svensk mat? Pröva det inte hemma. Pappa kom ut i köket.
"Han äter köttbullar på pannkakorna"
Återigen lät vi det vara. Jag menar. Finns ju inget som inte GÅR?
Fick se det mesta olika kombinationerna av svensk mat och dom tyckte att det var jättegott. Tror att pappa stoppade någon typ EN gång när dom försökte hälla hallonsylt över köttbullarna. Nåja, alla var nöjda och glada.

För övrigt så har jag typ beställt hembiljett nu. Jag åker från peking på onsdag och är hemma... Jag har ingen aning. Pappa och Sally är och beställer en biljett från Liuzhou till Peking just nu, så vi får väl hoppas att det går bra. Annars har jag nog lite problemos.

Juste. Igår fick jag en plånbok av Meng. Jag har vart och pillat på den inne i stan ändå sedan jag kom, men väntat med den varje gång. Nu köpte hon den till mig och jag ÄLSKAR den!


Skulle köpa någonting till mamma men köpte nåt till mig själv, för sån är jag.



Hela världen bara blöder

Imorgon ska mördaren förklara vad han har gjort. Uppenbarligen ser han det som en bragd och jag är nyfiken på vad han har att säga. Det som gör mig mest förvirrad är att han verkar tro att han gjort något för landet och det han tror på. Nu syftar jag inte på situationen sett från mina egna åsikter, utan mer på helheten. SD riskerar att tappa många anhängare efter att norden faktiskt fått se galenskap på nära håll istället för ett kort inslag av något som händer långt bort ifrån oss eller folk som pratar för mycket. Från att rasism vart något som hängt i luften har han skapat vrede från ett helt land, vilket innebär att hans åsikter plötsligt har fått alla odds emot sig och att AUF kommer att växa sig starakre än någonsin.
Sen slog mig tanken. Tänk om han visste allt det där? Tänk om han själv var så starkt engagerad i deras parti att han insåg hur mycket dom skulle vinna på det trots förlusterna? .. Nja. Jag tror mer att han fortfarande är ett ensamt barn som tror att han var lika genialisk som Hitler (som faktiskt var ganska smart), men det han missade var att Tyskland redan var ett land i skräck utan erfarenheten av de misstag dom var påväg att begå och konsekvenserna av att vara rädd och skylla vissa saker på en enstaka folkgrupp. Norge är ett tryggt land och liksom både Sverige och Danmark ett starkt folk som inte kommer att påverkas av någon som han.

Jag tänker inte säga att du är varken äcklig lr galen mer. Du finns inte i mina ögon och jag hoppas att alla andra kommer att tänka likadant som jag. Du svek ditt land och inte nog med att din pappa har lämnat dig. En hel nation har plötsligt vänt dig ryggen.

Önskar att alla kunde glömma honom och ägna tankarna åt de som tappade livet och deras familjer och vänner.
Jag befinner mig i Kina och kan säga att det inte bara en nation, utan en hel värld som stöttar.

Bra dag

Igår satt jag framför Norska Dagbladet typ hela dagen och ugglade. Det gör jag fortfarande så fort jag sitter inne på datan. Så sjukt jädra ledsen över att sånt faktiskt kan hända och så jädra nära mitt hem! Jag fattar inte hur en psykopat tänker eller hur han skulle kunna förklara att det var nörvändigt. Han har inte förändrat något annat än splittrade famlijer och sorg över en helt nation. Mår bara illa.

Hur som helst, så har vi hittills haft en bra dag ändå. Pappa väckte mig tidigt och när jag kom ut upptäckte jag hur skönt och svalt vädret var. Det visade sig vara 30 grader. Vad kallar man sånt? Reseskadad? Vi gick till ett av de finare hotellen (som ligger ganska nära där Sally bor) för att äta frukost. Managern fick syn på oss och ville gärna prata. När vi lämnade hotellets restaurang var vi plötsligt nyvärvade VIP-gäster.

Jag hade tänkt köpa ett pokerset när jag var här, så vi åkte för att kolla på det. Det fanns inga sånna dära hobby-set på samma sätt som i sverige, utan jag fick berätta hur många jag ville ha, så åkte en kille iväg på en motorcykel för att hämta det jag behövde. Färdigt och inplastat var det när han kom tillbaka.
Så nu är vi hemma igen. Jag ska tydligen göra pannkakor idag och imån är det dags att beställa biljett mot Europa igen.

.


Ute och simmar med lådan.. China delivery

Liuzhou fountains


Bergsklättring

Sally nämnde att hon var bergsklättrare.. Sanningen visade sig vara att det faktiskt fanns trappor hela vägen upp till toppen. En ytterligare sanning visade sig vara att dom byggts av asiatiska hobby-saddister. Trappor? My ass.
Kunde inte sluta tänka på Frodo som klättrade upp för dom där dödstrapporna i Konungens Återkomst. I feel for you.


Lovely Thursday

De goda nyheterna är att jag bara älskar den här stan idag. Det har vart fint väder, jag har shoppat och blivit halvt dränkt av den häftigaste fontänen jag sett. Den syns i 15 minuter 2 gånger varje kväll nere i kanalen.

De dåliga nyheterna är att den där lilla chip-ingången på min dator har slutat att fungera och att jag inte kan lägga in bilderna från kameran längre, så det får vänta tills att jag är hos Sally imån.

Fotboll

Idag var jag och spelade 7-mannafotboll på kvällen. Var meningen att jag skulle "hjälpa" Mengs bröders lag så att dom slapp betala för planen (förlorande laget betalar). Det jag inte hade räknat med var att muskler faktiskt försvinner på ett år. Alla muskler. Lite skämmigt att man håller på att ramla för att benen inte håller när man springer framåt. Japp, gymmet när jag kommer hem.




Och imorse var vi i en park.. Igen. Jo, det var trevligt, men nu är jag bara trött och ska typ sova.


Citerar

På en krogkväll:

1.
Bin: She will bring you to the hospital.
Jag: ?
Bin. She'll bring you to the hos... Hotel. HOTEL!! Sry

2.
Dan: Are you dirty?
Jag: WHAT?
Dan: DO YOU FEEL DIRTY?
Julie: HAHAHHAHAHAHA. Thirsty.
Dan: OHH, DAMN. Do you feel thirsty?


BTW

Juste, måste tillägga.

Idag har jag:
- Ätit så stark mat att jag blivit snuvig.
- Ätit mitt första ostron (eller nåt)
- Mördat min första kackerlacka.

Tekalas och volleyboll

Pappa: Justin Bieber is a bad person.
Sally: He's a.. aa.. ??
Pappa: You know. He's nice in front of the camera, but when the camera is turned off he's really mean.
Sally: You mean he's... ehh.. Oh. Ehm.. Heee's....
Jag: .. He's a BITCH!
Sally: In Beihai?
Pappa: NO!! He's... You know what? Take a rest.

Igår var vi och drack te och öl vid vattenfallen. Det var jag, pappa, Sally, Sallys syster, hennes man, Bin, Pinn och Pinns man. Ja, Linn, Bin och Pinn rimmar. Asroligt.

Idag har jag vart på stan med pappa och gjort absolut ingenting. Bin som är typ bara lite äldre än jag skulle hämta mig när han slutat jobba för att jag skulle med och spela volleyboll, men han var tvungen att åka i förväg så Sallys syster körde dit mig istället.
Först gick volleybollen bra... Iaf när Bin tog en paus och spelade med mig ensam, men när jag väl kom in och spelade match med alla andra så gick det åt helvete. Det är grejen med mig och volleyboll. Jag menar, jag har ändå okej bollkontroll, men när jag väl har en position och ett sorts syfte (PLUS REGLER) så måste jag plötsligt börja tänka innan jag försöker träffa bollen. Jättejobbigt.
Efter nån timme eller två åkte vi iaf till en annan hall för att Bin och några av dom som var med skulle spela match på riktigt.
Typ vid 11 åkte vi därifrån igen för att dom skulle äta. Jag var inte alls hungrig, men som vanligt så spelar inte det någon roll här. Vi satt kvar ett par timmar och tog ett par öl och nu har jag blivit hemkörd :)

Gonatt!


Kineser och alkohol



Jag har lagt märke till att all öl här är exakt 3.6%, och jag har hela tiden undrat varför. Men så fick jag höra ett nytt rykte. Kineser har en speciell gen som gör att dom inte klarar alkohol - dom blir alltså fulla jättelätt. Hade kunnat vara en myt.

"Don't drink the white wine!" varnade Sally när vi var påväg till middan innan vi skulle till en karaokebar.
"Whats wrong with the white wine?"'
"I'ts gonna make you really drunk"
Jag ifrågasatte inte mer utan tänkte väl bara att hon menade vitt med kombinationen av rött.. eller nåt.
När vi kom dit fick jag rödvin. Juste ja, en till skillnad. På resturangerna i Kina är det helt okej att ta med sig sig eget. Både mat och dryck. Någon hade med sig vin till alla, någon annan lite mat. Sen beställde vi såklart också.

Hur som helst.
Plötsligt gick det upp för mig vad Sally menade med att jag inte fick dricka vitt vin. Hela Kina tror nämligen att sprit är vitt vin. Någon drog upp en flaska sprit och frågade om jag ville ha white wine. Nej tack. Inte undra på att dom blir fulla. Tror iofs inte att dom drack det själva. Killen bredvid mig kunde inte så mycket engelska, men han ville skåla hela tiden ändå.
"HAPPY HAPPY" sa han innan han skålade.
"Cheers" sa jag.
"CHESSEEE!!!" sa han när han trodde att det var det jag menade. Det betyder visst att man ska dricka upp hela, och det gjorde han. Det var visserligen inte särskillt mycket, men... den där genen.

När vi kom till klubben var det inte alls någon... Klubb. Det var liksom inget ställe med en bar med både kända och okända människor, utan vi visades till ett privatrum där endast vi 20 pers som var på middan var inbjudna till. Öl beställde man inte i någon bar som sagt, utan en massa burkar lyftes in direkt. 3.6.
Dessutom drack vi ur pyttesmå glas. Ungefär som två fyror i shotglas. En kines hittade på en dricklek som gick ut på att man hade varsin tärning och varsin burk (fråga mig inte vart han fick det ifrån). Man hade tärningen i burken och vände den upp och ner på bordet. Sen lyfte man. Den som hade det lägsta numret förlorade och fick dricka upp sin 3.6shot. Kinesen somnade tillslut.........
Myt - SANN.


Beihai

Mjuk sand, bred strand till horisonten, 40 grader (!!!) , bärs.. Kan det bli bättre?
Kanske, jag vet inte. För det första så har kineser aldrig sett någon som solar. Jag kom med mitt blonda hår från ingenstans, la mig på min handduk och låtsades inte om alla små vita kineser som satt under sina tält-parasoller och bara gapade. Vad gjorde hon? Var hon i solen FRIVILLIGT? Shit, hon kan ju bli brun.
Jätteroligt var det däremot att kolla tillbaka på någon som stirrade. Alla gjorde samma sak. Något sorts ryck av ren förvånaning och sedan kollade dom bort, som om dom aldrig gjort nåt annat.
Sedan är det väldigt många som tar kort. Tror att jag har nämnt det. Finns liksom inga gränser. Fick syn på någon som såg ut som en kinesikt familjepappa som stog med kameran i högsta högg precis när jag kollade upp. Jag visade honom peacefingrarna och han reageraden med en sekund av förvirring och sedan, utan att ta bort kameran från ansiktet, vände han den blicksnabbt åt ett annat håll.

Sen finns det dom som inte alls skäms. Dagen efter när vi skulle hem satt jag i väntsalen på busstationen. Två meter ifrån mig sitter en kvinlig kines med sin son. Från ingestans drar hon upp en filmkamera!!
Vet inte om hon filmade eller inte, men hon tog i alla fall kort med den. Pappa satt bredvid henne och han såg det också. Inte nog med att hon över huvud taget tog kort. Jag gev henne dödsblicken, men hon tog bara ner kameran för att kolla på korten. Sen upp med den igen och så tog hon fler kort. Vad är det jävla problemet?




Nu erä fäst

Vi ska på middag och sedan ut med en massa som jag aldrig hajjade vilka det var eller vad dom har för koppling till Sally, meen så blir det iaf, ha de fajn

Köss!





Guilin

Internet pajar hela tiden så vart lite svårt att  skriva idag, men nu jävlar!
Berättar lite kort om Guilin och lägger upp resten från Beihai senare eller imån.

Åkte för första gången tåg i Kina och hamnade såklart på samma 4-plats med bord emellan som den vidrigaste kinesen jag vart med om i mitt liv. Tänk er typ Mr.Bean fast 10 ggr värre och klumpigare.
Mitt emot oss satt även en söt kines som mitt glo-symptom fick mig att kolla på hela tiden (fast vaddå? jag hade faktiskt inte så sjukt mkt annat att kolla på). Trodde först att dom kände varandra.. Men jag tvivlar.
Hur som helst.. Äckelkinesen började först irritera mig genom att skrika högt i telefonen när han pratade. Typ som att han var viktig eller nåt. Jag med mina fördomar trodde väl att det var så kineser gjorde. Eller så är det kanske delvis. Många kineser har en tendens att skrika istället för att prata i telefonen. Det gillar jag inte.
På tåget var jag desutom trött och ville sova.
När han äntligen hade lagt på satte han på kinesisk jättehemsk opera på sin mobil. Återigen fick jag känslan av att han försökte vara viktig och på alla vilkor ville att vi skulle veta att han hade en mobiltelefon på riktigt. Den söte kinesen verkade inte heller uppskatta det, utan drog upp en cigg och försvann. Han var nog borta i alla fall en halvtimma. Jag tog upp min egen mobil och stoppade in hörlurarna för att slippa operan. Då stängde äckelkinesen av.
Matvagnen kom och han stannade den för att köpa en öl. När han höll på försökte han även bjuda pappa på en som såklart tackade nej. Ölen visade sig vara för dyr, så han skickade tillbaka den och tog en billigare istället.
FAKTISKT så försökte han vara smart nog att knäcka den under bordet, så att det inte skulle skvätta på någon om den exploderade... Det gjorde den.. Under hela bordet, på våra kläder och upp på andra sidan rakt i ansiktet. Han kunde inte prata engelska så det var nog lite svårt att försöka be om ursäkt. Han hade en näsduk som han torkade av sig själv med och jag väntade bara på att han när som helst skulle försöka torka av mina bröst eller nåt också. TACK GUD för att han aldrig gjorde det.
Vid det laget hade han även flyttat ett steg och tatt den söte kinesens plats för att parat med någon på det andra sätet, så när han kom tillbaka fick han klättra över äckelkinesen för att komma till fönsterplatsen. Han verkade precis som jag vara ganska trött och lätt irriterad på den andre. Tyckte särskillt synd om honom eftersom dom kunde samma språk och att äckelkinesen försökte prata med honom hela tiden. Den söte kinesen böjde sig över bordet och läste ur tidningen som låg ner där, men han hann inte läsa mer än tio sekunden innan äckelkinesen berättade nåt spektakulärt, slog ut med armarna och välte omkull sin öl över tidningen. Den söte kineren höjde bara ögonbrynen, lutade sig bakåt och försökte sova istället. Det gjorde jag med.
Jag vaknade igen och satt bara och kollade ut genom fönstret.
"Nämen titta" sa pappa och nickade mot äckelkinesen. Där satt han och sov som ett grisbarn med en dreggelfläck på skjortan och mer dreggel on its way hängade från munnen. Jag kunde typ inte kolla mer. Kollade bara ut. Märkte däremot när den söte kinesen vaknade. Kollade ut, kollade på äckelkinesen, upptäckte dreggelfläcken, rynkade ögonbrynen och somnade om.

Guilin är tydligen känt för sitt berg som ser ut som en elefant. News, det gör det inte alls. Det set ut som ett berg. Däremot finns det ett annat berg som verkligen ser ut som en elefant, men det kan man se från motorvägen och då kan dom inte tjäna pengar på det. Sneaky chinese... Hur som helst fick vi en privattur i motorbåt på 50 minuter eftersom vi inte hade så mycket tid på oss. Den andra turen var på en större båt på typ en och en halv.

Och mer? jo, vi har cyklat. Hade aldrig kommit på tanken, men det gjorde Sally, och det var faktiskt en bra idé. Jag såg berg... och fick lite färg.




I'm back!

Nej, vi skulle tydligen inte till Nanning. Jag har sån koll. Vi var i Quai Lin (?) och i Beihai nere vid kusten. Jag har sett berg, skavsår, dregglande kineser och strand, men tror inte att jag hinner att uppdatera allt om det idag. Kommer att ta ett tag och när jag blir trött skriver jag helt luddigt, så ingen idé att börja (klockan är trots allt typ 23.00 här.. Eller nåt sånt).

Imån på dan ska jag försöka att ge mig ut på stan på egen hand eftersom att pappa jobbar och jag har bestämt mig för att hitta lite gymkläder så att jag kan gå ut och JOGGA. Skitbra idé tycker jag, men det beror ju på om jag hittar något eller inte. Hoppas på att Meng kanske kan möta upp mig på stan eller nåt också. Kanske hitta en... Frisör.... Våga? Våga inte?

Aja, på kvällen ska vi tydligen gå på nån sorts karaokebar, men vi får väl se hur hur det blir. Börjar smått irritera mig på stirrande kineser som glor/ försöker prata/ tar kort eller filmar utan att fråga. Ska aldrig bli känd, fy fan vad jobbigt det börjar bli.

Aja, hörs imån. Pusspuss


Beihai

Kvällsprat

Meng var precis här och pratade en massa. Hon är ändå rätt kul. Igår smsade jag henne om mitt kaotiska hår och berättade att jag precis hade sett en blond kines och att det därför MÅSTE finnas nån frisör som kan jobba med sånt. Hon svarade ett par timmar senare och sa typ "haha jag har sovit hela dan, så jädra lat är jag, men sure jag är ledig oså kan vi leta. Ring mig när du har tid! :D"
.. Nåt sånt, fast på halvdann engelska.

Fast imån bitti åker jag, pappa och Sally ner till kusten och steker lite ett par dar ocg jag het inte och kommer att kunna skriva. Om inte så är jag tillbaka den 8onde och uppdaterar. Nu måste jag sova, Sally skäller så.

Hejsvej


Tja.

Jag är så sjukt trött idag. Orkar nada.
Igår var vi i alla fall ute på nån sorts lokal minimarknad och MY ORD vad fina smycken det fanns. Ska tillbaka någon annan dag och köpa lite mer. Nöjde mig med ringarna igår (22 kr för alla fem). Hahah helt kär i renskallen, men Sally tyckte att den var så jädra ful, så jag fick skylla på att jag köpte den till en vän som ett "skämt".


          


Kom precis hem från nån sorts idrottsskola som finns i stan. Osäker på vad vi gjorde där men det finns faktiskt en fotbollsplan på riktigt. En kass gräsplan, men den fanns i alla fall! Nämligen ingen här som spelar fotboll typ. Det var ingen som spelade, men bredvid planen på en liten träningsgård stog det ungefär 30 killar och tränade karate.. eller nåt sånt.
Haha, jag hade inte så mycket mer att berätta idag. Ska orka hålla i kameran lite mer och få fler bilder att lägga upp.

 Hör av mig ikväll igen, later


Dumplings!


Lördagkväll





Kineshyss

HAHA idag såg jag det roligaste jag sett på länge. En pappa satte sitt kinesbarn på en el-zebra på hjul som kunde åka framåt automatiskt. Så satte han bara ungen på zebran och skicka iväg henne OCH BONK rakt in i ett stort stenblock. Det var liksom inte så att han fick panik och sprang fram för att kolla att ungen va okej, utan han gick bara dit och vände på zebra och skickade iväg henne åt ett annat håll!

Jag och pappa gick genom en park för att leta efter nån simbassäng .. Inte för att jag hade lust att bada, men vi tänkte gå in till centrum och hade typ all tid i världen. Jag har vart i många turiststäder och sett massa kultur, men jädrar asså, vad allt är.... Kinesiskt. Satt lite randomfolk i nåt sorts kinesiskt lusthus och sjöng kinesiska sånger med nån sorts kinesisk fiol.. och för att komma dit så var man tvungen att gå på en liten väg med en massa bord vid sidan, full och folk som satt och spelade mahjong. Dom spelar mahjong exakt överallt i hela stan, hela dagarna.

När vi gick förbi musikkineserna skrek den ena "HELLO!". Det gör alla vart man än går. Alla kan säga Hello och alla gör det eftersom dom antagligen aldrig får chansen att använda sitt engelska ord annars. Kan typ se det framför mig när dom skulle presentera Hello Kitty för Amerika typ.
"So... What do you call this kitty?"
"HELLO!"
"Hello?
"HELLO!"
I alla fall så satte vi oss ner i lusthuset så att pappa kunde filma dom. "HELLO!" sa han igen.
Pappa när vi skulle gå: Cheche! (tack)
Kinesen: CHECHE, BYE!
Vi: Byebye.
Kinesen: HELLO!


Paraply har man både till sol och regn. Kineserna är nämligen JÄTTERÄDDA för att bli bruna.


Mat i Kina

Jag visste redan innan att Kineser hade en tendens att vara rätt taniga, men jag har också upptäckt något nytt - dom äter som djur. Lilla Sally vräker i sig mer än dubbelt så mycket som tjocka pappa och jag. Jag brukar själv se mig som ett matvrak, men när till och med en av Sallys 8-åriga studenter ifrågasätter varför man äter så lite, så känner man sig rätt dålig.

Trots att jag tackar nej, så proppar Sally i mig mer mat än vad jag får plats med exakt hela tiden. Hon säger att hon är så rädd att jag ska bli hungrig. Känns som att jag aldrig ätit så mycket mat på en och samma gång som de senaste dagarna när jag varit här. Det sjuka är att jag inte har gått upp ett kilo. Snarare gått ner isåfall.

Smaken på maten är väl... Mja. Det kan vara rätt gott, men samtidigt är jag alltid lite misstänksam mot det jag äter och jag frågar alltid innan. Särskillt på resturanger. Jag menar.. Det jag äter kan ju lika gärna vara en hund? Ja, dom äter sånt här.



Igår åt vi alltså middag med Mr. Huang och den andra engelskaläraren (kommer verkligen inte ihåg vad han heter. Liou.. Lion, nåt). Resturangen låg typ bara 10 minuter från skolan. När vi kom dit gick vi igenom första resturanglokalen och upp ett par trappor till ett finare rum. Menyerna var på kinesiska så Mr. Huang och Lion fick hjälpa oss att beställa.
Hela scenen kändes som nåt i en knäpp film. Om vi ser mig som huvudrollen så har jag just nu dom mest klassiska karaktärerna runt mig nu.
Först har vi Mr. Huang - Jämför honom med lemurkungen i Madagaskar.
Lion - När vi ändå snackar Madagaskar, så skulle man kunna avspegla honom i den där lilla ledsna lemurbollen som inte säger nånting, utan bara.. Finns typ.
Fast ändå inte.. Mr. Huang är den som vill prata mycket men inte pratar så jättebra engelska, Lion finns till för att översätta åt honom när han behövs. Han pratar inte om han inte är säker på att han får lov och är väldigt noga med vad han säger.
Sen har vi min pappa, typ som Janes lilla professor till pappa i Tarzan och Jane. Alla tycker om honom och han kan göra sitt jobb, men han är ändå vimsig vart han än går. Ändå klarar jag inte en dag utan honom. På flygresan hit vill jag gärna hålla pass och biljetter eftersom det kommer bort annars, men samtidigt kan jag inte ta en taxi hem själv från den här stan utan att komma bort.


Marknaden

Idag åkte jag, Sally och pappa till Marknaden. Jag gillade den inte först och jag hatar fortfarande alla kläderna, men skorna. OMG. Jag hittade så sjukt många, men det kändes nästan dumt att köpa så mycket, så jag började med två par. Kommer att gå dit fler gånger.

Sandaler, en rosa sovgrej, billig mascara, rött läppstift, smycken och en notebook att skriva upp mina bloggtankar som poppar upp lite då och då i. Hahah nerd.





Nu ska jag och pappa åka iväg och äta middag med Mr. Huang.

Köss

Första dagen

Samma dag som jag kom var den värsta dagen i mitt liv. Det duggade lätt när vi gick av planet men nedanför trappen stog det ca 20 kineser med varsitt paraply som vi skulle gå under - hela vägen till flygbussen!
Resten av kvällen spöregnade det.
Vi bor tillsammans med Sally som är lärare på en skola. På kvällarna har hon extralektioner för yngre barn som behöver... Tja, jag vet inte. Dom pluggar exakt hela tiden här. Det är sjukt. Klockan 18-22 sitter det i alla famm 3-4 ungar här och studerar. Dessutom äter dom middag med oss så vi blir ett par runt bordet, men det är ganska kul. Dom glor ganska mycket och kan knappt någon engelska, utan pratar med Sally på Kinesiska samtidigt som dom verkligen spänner ögonen i oss. Sally översätter:
"She's wondering why your eyes are so blue"
"I don't know"
"I don't know either.. And she's saying that you're the most beautiful girl shes ever seen"
Ganska smickrande, och jag har märkt att det verkligen bara är jag av min sort här. Det finns ingen ute på gatan som inte tittar, verkligen ingen. Tänk er typ som den första neger som någonsin kommer till Sverige. Fast ändå inte. Jag känner mig mer som en kändis som alla bara vill ha en liten del av. Alla vill prata och hjälpa till hela tiden. Inget menar illa, utan dom är bara nyfikna efter som aldrig ha sett någon som jag, men det kan vara lite läskigt.

Hur som helst. Dagen efter regnade det igen, men jag och pappa tog en taxi för att åka in till skolan och prata med rektor Mr. Huang. Hans engelska var väl inte på topp, men han verkade i allafall vara glad att se oss.
Senare var pappa tvungen att gå på ett par privata möten och när Mr. Huang blev ledig så satte han sig och pratade med mig i väntsalen.
Mr. Huang: You arrived... yesterday?"
Jag: Yes, we were stuck in a Russian airport for 24 hours"
Mr. Huang: HAHAHA.

När vi kom tillbaka till lägenheten var Meng där. Jag hälsade men var trött, deppig och hatade livet så jag gick in på mitt rum. Sally kom in och frågade om det var okej att Meng kom in. Klart att det var! Även hon verkade vara glad att se mig. Hon studsade in och studsade ner i min säng direkt. Vi satt och pratade ett tag om våra liv och alla skillnader. Ärligt talat så känner jag mig som en bortskämt diva här. Jag pratade om mitt hår, om alla kläder och resor jag älskade. Framför oss låg en karta. Hon pekade ut en plats och sedan en till. Sedan följde hon vägen emellan med fingret.
"This is my life. To school and home. I walk this way every morning, then I study all day. Then i go home and study at home instead"
Nu kände jag mig som en bortskämd diva på riktigt.
"I never study.." Visst, många studerar mycket i Sverige också, men inget alls som dom gör här. Meng har aldrig rest någonstans. Hon kan itne göra saker hon tycker om, hon får inte ens en chans att hitta intressen. Jag hade aldrig klarat det.


RSS 2.0