.

Nu ligger jag här och bloggar från iPoden igen. Det går långsamt, men funkar. Jag har insett något. Jag har verkligen förändrats. När jag kom tillbaka till fotbollen efter sommaruppehållet så var såklart första träningen jobbig. Men inte alls lika mördande och frustrerande som i våras. Jag har inte rökt nåt på hela sommarn.. Okej, senaste veckorna.. Jag har nog dessutom druckit mindre. Igår på träningen kändes det som att jag aldrig gjort annat än sprungit. Sån energi. Kan det verkligen bero på nåt så enkelt som att sluta beté sig som en gris? Jag vet många som röker och klarar fotboll galant ändå. Eller så kanske det beror på att jag bor ensam hemma och kan slappna av på ett annat sett. Eller på att jag börjat dricka blutsaft om dagarna. Jag har ofta dåligt med järn, men det löser blutsaften. Äsch, orkar inte fundera mer. Det jag ville ha sagt var att jag tänker fortsätta på samma bana.. Typ, inte röka, dricka mindre, gå ut och springa.. Ja, det känns nog bra. Jag får se hur det går. Idag ringde min morbror och sa "Hej! Vi är i göteborg. Vi kommer om en timma". Familjen består av min morbror Terje, Mia och deras två barn Viking och Grimm. Dom är från Stockholm och jag visste att dom skulle komma nån gång under sommarn, men hade trott att dom iaf skulle ringa några dar innan. Det blev att städa snabbt. Nu är dom här och jag är grymt glad. Känns som att hela big family är hemma igen. Förutom mamma då.

Nej, jag har inte övergett bloggen minsann! I'm still here.
Men jag jobbar och tränar och känner mig lite som en idiot när jag sitter framför en tom sida och inser hur lite jag har att skriva om. Själva grejen är att det ska handla om att ta mig till Grekland right? Jag är fast. Strandad i Sverige. Dömd till att bli en av alla gråa människor som bara jobbar och sover. Okej, det är väl antagligen det jag kommer att göra i Grekland också, men det är en helt annan grej. Nåt man inte kan förklara. Sånt man inte kan ta på.

Det regnar och regnar. Sitter här i mina träningskläder och väntar på att få gå ut och jogga. Regnet stannar upp ibland, men när jag väl börjar göra mig redo, så bara öser det plötsligt ner igen. Får springa imorgon istället.
Jag vill åka nu. Rebecka ska också ner. Hon åker nån vecka efter studenten. Jag kanske åker ner i förväg.. Men vafan, det behöver jag inte planera nu. Jag ska sluta drömma och gå och köpa mig en spargris. En sån man måste slå sönder när man vill ha pengarna. DET ska jag göra.

Jag har inte haft orken att skriva senaste dagarna. Det händer så mycket och jag känner mig lite mentalt febrig nu. Så sent som igår bestämde jag mig för att följa med ut och segla i en vecka för jag vill verkligen komma bort. Göran är nere i båten, men jag och mamma går väl dit om någon timma eller nåt. Jag skriver i veckan om jag får datan å båten för mig själv en stund!
Hej svej!

Becka säger: Vad är Frihet för dig?
Mitt huvud måste ha slått slint. Min lycka är frihet, men vad är frihet? Typ.. Oberoende av pengar, politik eller kärlek? Men det kommer ju alla alltid att vara beroende av, vare sig man vill eller ej. Om inte det ena så det andra.
Att skaffa sig en segelbåt och bara dra någonstans?
Åka genom Afrika på en vespa?
Åka till Grekland. Varför vill jag åka till Grekland? Det kan jag inte heller förklara, det bara är så.

Har tänkt på det här sen igår. Känner mig typ korkad för att jag inte tänkt på det tidigare och för att jag har totalt noll koll på vad jag vill och känner för saker. Gick och tänkte på det förut samtidigt som jag rotade runt bland allt skräp jag har i mitt rum. Från ingenstans dök det upp ett resehäfte med en bild på Lalaria i Grekland på framsidan. Över bilden stog det "Välkommen till friheten". Hah! Om man ska va den som är den som tror på skrock eller signs from above.. Måste ha vart ett sånt sign, haha.

Igår blev det ut på det sju haven med mamma och Göran. Det blev rakt över farleden till norra skärgårn där vi la till på Hälsö och stannade över natten. Mamma och Göran stannade där så jag skulle ta bussen därifrån runt 1. Jag hann få lite färg men planerade att lägga mig på altanen när jag kom hem. Runt ett... Så blev fallet. Jag kollade ut genom bussen och fick syn på ett färjeläge. "SHIT! Här ska jag av" tänkte jag och tryckte på stopp. Bussen hann inte stanna utan körde vidare och stannade på nästa hållplats, "Öckerö Hamn" (där det inte fanns någon hamn, nej). När jag väl kom av blev jag osäker på om det ens var den kajen på hållplatsen innan. Jag ringde mamma och nej, det var ju så klart inte den. Jag skulle ha åkt en mil till för att komma till bilfärjan som skulle ta mig iland. Jag blev stående ett tag när mamma plöddrade om att gå tillbaka och åka till Björkö eller nåt sånt, men jag gick efter det håll som bussen hade åkt istället. Eter att ha gått en halvtimma och inte kommit någonstans, så vände jag om, kom tillbaka där jag började och frågade tillslut en stackars kille "Hur kommer man till Björkö?"
"Öh?"
"Ja... Eller hur kommer man liksom iland?"
"Jaha... Det är ditåt, men då får du ta bussen."
Vilken jävla dag går den bussen då? Aldrig. Jag begav mig ut på evighetsvägen och kom tillslut fram till en skylt där det stog "Hönö". Jaha. Inte Björkö. Hönö. Där hade jag vart förr så jag kände till resten av vägen. Det jag inte kände till var att man abslolut inte fick gå resten av vägen, utan jag var tvungen att ta en sväng ännu längre tills att jag hittade en väg över ett berg och genom ett villaområde. Tillslut var jag framme vid kajen, tog rätt båt, rätt buss, rätt spårvagn och kom hem.
Nu ska jag duscha innan jag drunknar i mitt eget svett och sedan ut och träffa Rebecka!

Jag har drömt igen!
Återigen var det jag och min barndomskompis, men den här gången var vi i en av mina knäppa drömvärldar som jag vart i förr. Jag drömde att vi rymde genom mitt fönster och ut på förrådstaket - och jag hade bara trosor på mig!! Mina favvotrosor dock. Vi var påväg mot väst, för därborta låg Danmark. Mitt radhusområde var mer labyrintaktigt än vad det brukar, så vi sprang in genom folks dörrar, rakt genom huset och ut på deras baksida där det satt folk och åt (kom ihåg att jag bara har trosor på mig). Vi kom tillslut ut längst ner på min gata. I vanliga fall finns det väl ingenting där.. En bom, en vändzon och fler radhus. I drömmen låg det i ala fall en resturang där. Den var bara för JÄTTERIKA människor, så vi var grymt busiga som sprang igenom där. På andra sidan resturamngen kom man rakt in i en annan resturang som var ännu finare. Den var öppen rakt ut mot ett sorts bad-land. Och det var Danmark. Minns inte vad som hände där riktigt.. VI hade stenkul, hamnade i nåt sorts omklädningsrum och då visade det sig att min katt hade följt efter oss. Den var jätteblöt och ville åka hem.. Sen tappade jag en tand och ville också åka hem.