.

Igår blev det ut på det sju haven med mamma och Göran. Det blev rakt över farleden till norra skärgårn där vi la till på Hälsö och stannade över natten. Mamma och Göran stannade där så jag skulle ta bussen därifrån runt 1. Jag hann få lite färg men planerade att lägga mig på altanen när jag kom hem. Runt ett... Så blev fallet. Jag kollade ut genom bussen och fick syn på ett färjeläge. "SHIT! Här ska jag av" tänkte jag och tryckte på stopp. Bussen hann inte stanna utan körde vidare och stannade på nästa hållplats, "Öckerö Hamn" (där det inte fanns någon hamn, nej). När jag väl kom av blev jag osäker på om det ens var den kajen på hållplatsen innan. Jag ringde mamma och nej, det var ju så klart inte den. Jag skulle ha åkt en mil till för att komma till bilfärjan som skulle ta mig iland. Jag blev stående ett tag när mamma plöddrade om att gå tillbaka och åka till Björkö eller nåt sånt, men jag gick efter det håll som bussen hade åkt istället. Eter att ha gått en halvtimma och inte kommit någonstans, så vände jag om, kom tillbaka där jag började och frågade tillslut en stackars kille "Hur kommer man till Björkö?"
"Öh?"
"Ja... Eller hur kommer man liksom iland?"
"Jaha... Det är ditåt, men då får du ta bussen."
Vilken jävla dag går den bussen då? Aldrig. Jag begav mig ut på evighetsvägen och kom tillslut fram till en skylt där det stog "Hönö". Jaha. Inte Björkö. Hönö. Där hade jag vart förr så jag kände till resten av vägen. Det jag inte kände till var att man abslolut inte fick gå resten av vägen, utan jag var tvungen att ta en sväng ännu längre tills att jag hittade en väg över ett berg och genom ett villaområde. Tillslut var jag framme vid kajen, tog rätt båt, rätt buss, rätt spårvagn och kom hem.
Nu ska jag duscha innan jag drunknar i mitt eget svett och sedan ut och träffa Rebecka!