.

Mitt bagage vägde inte för mycket, jag pep inte i kontrollen en ända gång, inga läskiga luftgropar på hela vägen. Allt gick bara för bra. Gick och väntade på att något skulle gå fel, men det gjorde det inte. Jag tog mig från ena sidan till andra sidan av Pekings flygplats och fyllde i rätt papper, hittade rätt in-check och var på rätt terminal. Planet var inte försenat.
Jag snurrade runt ganska mycket och måste ha sett ganska ensam och virrig ut, men allt löste sig. Jag fick förvandlat min E-biljett till ett boardingpass och någonstans på vägen lär jag även ha charmat någon viktig turk med min virrighet. Någon skrev nämligen om min biljett till förstaklass. Allt gick så fort och jag fattade inte vad som hände men plötsligt satt jag i en gigantisk fotölj nästan helt själv framför de andra som fick gå bakåt mot business och economy och in kom en massa smårätter och tofflor och kuddar och portmonärer med en massa smågrejer i. Så hittade jag även en touchskärm och en spelkonsoll i armstödet, så det var det jag sysslade med när jag inte sov.
Eftersom jag var nästan helt själv där fram så tog jag typ alla kuddar dom hade och begravde mig själv i dom, och med en sovlapp över ögonen och öronproppar i öronen sussade jag sött.
Nu är jag plötsligt hemma och fattar fortfarande inte någonting.