Midsommar!
Glad i midsommar alla.. I efterskott. Midsommar tycker jag faktiskt inte är så märkvärdigt, men sill är gott. Vilket antagligen gör mig lite svenskare. Undrar ifall jag ens är svensk? I och för sig så är jag halvnorsk och en kvarts dansk, men tänk om jag typ egentligen är halvspansk eller nåt? Dom kanske tog fel bebis på sjukhuset? Har hänt att folk frågat ifall jag är från Serbien. Eller om det var Sebirien. Det kanske är samma land, jag vet inte, vi hade ingen geografi i grundskolan. Men som sagt. Jag äter sill.. Och bor i ett radhus, pratar inte med folk på bussen, håller avstånd när jag koverserar, har en fårfäll i sängen. Jo.. Jag är nog svensk ändå. Släng på en volvo och en golden retriver så hade jag varit övertygad.
Hur kom jag in på det!? Hade tänkt skriva lite om mina midsommardagar ju.
Okej, here it goes then.
I förrgår tog jag och mamma bussen till Framnäs. Hennes gubbe Göran hade åkt ut med segelbåten redan på morgonen, så han väntade på oss där. Vi satt i båten en stund och drack lite vin med fruktsoda i (självklart hälde hon mer vin till sig själv och mer fruktsoda till mig, men det är väl sånt mammor gör). Sedan grillade vi och gick upp till ett långbord där hela seglarsällskapet hade samlats. DET var svenskt kan jag lova. Jag har aldrig känt mig så svensk som jag gjorde när vi satt där. En svensk morfar, med svensk fiskaremustach spelade dragspel och sjöng svenska visor. Satt inte kvar så länge utan gick tillbaka till båten och sov.
Igår på aftonen, så satt jag, Rebecka, Hanna, Jenny och Victoria först hemma hos mig och tog oss en sillabit. Anledningen till att vi var hos mig var väl för att vi skulle ut till skärgården sedan (Det är lätt att ta sig till Saltholmen från mig), men nejnej.
"VI DRAR TILL SMÖGEN VETTJA!!"
"JAA!"
Och vi sprang som djur för att hinna bussen som skulle gå från centralstationen 30 minuter senare. I höjd med grönsakstorget insåg vi att det inte var någon idé. Vi gick av för att gå på dass, men åkte sedan vidare till Centralen ändå. Vi hade nog tänkt ta nästa buss som skulle gå en halvtimme senare, men det visade sig vara ett TÅG och 3 olika byten på vägen. Restiden var dubbelt så lång. Det kändes lite ovärt, så vi åkte helt enkelt tillbaka hela vägen och ut till en fest på Donsö. På båten blev jag bestulen på min hatt från Grekland. En kille i min förra klass tog den och jag kommer aldrig att få se den igen, men vafan. Det gör inget. Det blev helt enkelt bra tillslut ändå!
Hanna med min hatt som försvann..
Hur kom jag in på det!? Hade tänkt skriva lite om mina midsommardagar ju.
Okej, here it goes then.
I förrgår tog jag och mamma bussen till Framnäs. Hennes gubbe Göran hade åkt ut med segelbåten redan på morgonen, så han väntade på oss där. Vi satt i båten en stund och drack lite vin med fruktsoda i (självklart hälde hon mer vin till sig själv och mer fruktsoda till mig, men det är väl sånt mammor gör). Sedan grillade vi och gick upp till ett långbord där hela seglarsällskapet hade samlats. DET var svenskt kan jag lova. Jag har aldrig känt mig så svensk som jag gjorde när vi satt där. En svensk morfar, med svensk fiskaremustach spelade dragspel och sjöng svenska visor. Satt inte kvar så länge utan gick tillbaka till båten och sov.
Igår på aftonen, så satt jag, Rebecka, Hanna, Jenny och Victoria först hemma hos mig och tog oss en sillabit. Anledningen till att vi var hos mig var väl för att vi skulle ut till skärgården sedan (Det är lätt att ta sig till Saltholmen från mig), men nejnej.
"VI DRAR TILL SMÖGEN VETTJA!!"
"JAA!"
Och vi sprang som djur för att hinna bussen som skulle gå från centralstationen 30 minuter senare. I höjd med grönsakstorget insåg vi att det inte var någon idé. Vi gick av för att gå på dass, men åkte sedan vidare till Centralen ändå. Vi hade nog tänkt ta nästa buss som skulle gå en halvtimme senare, men det visade sig vara ett TÅG och 3 olika byten på vägen. Restiden var dubbelt så lång. Det kändes lite ovärt, så vi åkte helt enkelt tillbaka hela vägen och ut till en fest på Donsö. På båten blev jag bestulen på min hatt från Grekland. En kille i min förra klass tog den och jag kommer aldrig att få se den igen, men vafan. Det gör inget. Det blev helt enkelt bra tillslut ändå!
Hanna med min hatt som försvann..
Kommentarer
Trackback
