Håret.. Igen
Hej och välkommen till tidernas antagligen längsta blogginlägg (eller aa, vi får väl se). Varför har jag nu inte skrivit? Jo, för att det hänt något och allt har blivit en ända stor katastrof. Jag höll på att skriva om det när jag precis hade gjort det, men jag fick ett sammabrott, smällde igen datorn och gick och la mig istället för att jag hatade mig själv.
Jag kan ju ta och börja med att säga att mitt nyårlöfte för i år är att sluta ständigt försöka göra det bästa av alla mina jävla siutuationer som jag inners inne vet att det kommer att gå åt helvete i vilket fall.
Here's the thing:
Jag får aldrig ordning på mitt hår, som alla som känner mig eller läst innan vet om. Jag hatar det, men det har inte funnits så mycket att göra åt saken. MEN nu i veckan när jag hade färgat utväxten (Loreal den här gången. DÖD ÅT DOM), så märkte jag att världens enormaste cancertuss lossnade helt oprovicerat när jag sköljde håret. Hade det inte vart för att jag precis färgat håret så hade jag verkligen trott att det var cancer, för det är bara sånt man ser på TV. Och det lossnade mer. Jag torkade håret och där bak var håret inte mer än 2 centimeter långt och såg förjävligt ut.
Ja, jag fick ett sammanbrott och har gömt mig inomhus flera dagar. Min första tanke var att jag måste klippe mig pojkkort, vilket jag abolut inte vill. Min andra tanke var att rädda det och skapa någon sorts ball frisyr av det... Vilket jag tillslut insåg att jag verkligen heller inte vill. Forts. under bilden...
Ja, det är sjukt snyggt, men no way att jag skulle passa i det.
Jag har tänkt på det och tänkte att jag skulle klippa det axellånt och fortsätta hålla det så kort i nåt år, vilket innebär att håret fortsätter att växa eftersom det inte... slits.. eller nåt. vet inte hur det funkar, men det är så. Mitt hår väser mer när jag klipper det i alla fall. Pratade med en kompis som fick klippa av sitt hår helt i augusti, men hon har gått och köpt sånna där tabletter som går att håret växer snabbare. Hennes hår hade verkligen blivit jättelångt till skillnad från innan. Givetvis sprang jag iväg och köpte likadana dagen efter (idag). Sen när jag kom hem var det håret som skulle väck (axellångt-väck). Jag hade ångest när jag klippte, men det visade sig bli AWESOME. Sicken sjuukt lyckad förändring. Nu kommer iofs snart min bruna utväxt växa ut och jag kommer att se förjävligt ut i typ ett år innan det växt ut ordentligt och jag kan fixa det blont igen (nej, samma sak kommer inte att hända. Att det blev som det blev nu var att det inte vart ofärgat sen jag var 12, och jag ville nåt helt annat med mitt hår då).
Japp, så nu är det kort. Förövrigt, angående att jag ska sluta försöka göra det bästa av saker som kommer att gå skit, menar jag med att jag redan är fullt medveten om att 2011 kommer att bli mitt värsta år någonsin. Mitt hår kommer att vara fult, jag kommer inte göra annat än plugga, jag måste spara pengar, jag måste lägga ner fotbollen pga skador. Men jag är faktiskt inte så deppig för det, för och jag bara lyckas hålla allt jag lovar mig själv, så kommer 2012 att bli awsome. Lika bra att vara realistisk.
Jag kan ju ta och börja med att säga att mitt nyårlöfte för i år är att sluta ständigt försöka göra det bästa av alla mina jävla siutuationer som jag inners inne vet att det kommer att gå åt helvete i vilket fall.
Here's the thing:
Jag får aldrig ordning på mitt hår, som alla som känner mig eller läst innan vet om. Jag hatar det, men det har inte funnits så mycket att göra åt saken. MEN nu i veckan när jag hade färgat utväxten (Loreal den här gången. DÖD ÅT DOM), så märkte jag att världens enormaste cancertuss lossnade helt oprovicerat när jag sköljde håret. Hade det inte vart för att jag precis färgat håret så hade jag verkligen trott att det var cancer, för det är bara sånt man ser på TV. Och det lossnade mer. Jag torkade håret och där bak var håret inte mer än 2 centimeter långt och såg förjävligt ut.
Ja, jag fick ett sammanbrott och har gömt mig inomhus flera dagar. Min första tanke var att jag måste klippe mig pojkkort, vilket jag abolut inte vill. Min andra tanke var att rädda det och skapa någon sorts ball frisyr av det... Vilket jag tillslut insåg att jag verkligen heller inte vill. Forts. under bilden...
Ja, det är sjukt snyggt, men no way att jag skulle passa i det.
Jag har tänkt på det och tänkte att jag skulle klippa det axellånt och fortsätta hålla det så kort i nåt år, vilket innebär att håret fortsätter att växa eftersom det inte... slits.. eller nåt. vet inte hur det funkar, men det är så. Mitt hår väser mer när jag klipper det i alla fall. Pratade med en kompis som fick klippa av sitt hår helt i augusti, men hon har gått och köpt sånna där tabletter som går att håret växer snabbare. Hennes hår hade verkligen blivit jättelångt till skillnad från innan. Givetvis sprang jag iväg och köpte likadana dagen efter (idag). Sen när jag kom hem var det håret som skulle väck (axellångt-väck). Jag hade ångest när jag klippte, men det visade sig bli AWESOME. Sicken sjuukt lyckad förändring. Nu kommer iofs snart min bruna utväxt växa ut och jag kommer att se förjävligt ut i typ ett år innan det växt ut ordentligt och jag kan fixa det blont igen (nej, samma sak kommer inte att hända. Att det blev som det blev nu var att det inte vart ofärgat sen jag var 12, och jag ville nåt helt annat med mitt hår då).
Japp, så nu är det kort. Förövrigt, angående att jag ska sluta försöka göra det bästa av saker som kommer att gå skit, menar jag med att jag redan är fullt medveten om att 2011 kommer att bli mitt värsta år någonsin. Mitt hår kommer att vara fult, jag kommer inte göra annat än plugga, jag måste spara pengar, jag måste lägga ner fotbollen pga skador. Men jag är faktiskt inte så deppig för det, för och jag bara lyckas hålla allt jag lovar mig själv, så kommer 2012 att bli awsome. Lika bra att vara realistisk.
Kommentarer
Trackback
