Ryssar, SAS och långa timmar
Tidigt på måndag morgon och vi ger oss alltså iväg mot Arlanda. Pappa hade slaggat på vår soffa så mamma körde oss direkt till Landvetter. Vi hade en del byten med flyg framför oss, men jag räknade med att få sova på planet i vilket fall. Det gick smidigt genom incheckningen och gaten, så snart satt vi alltså startklara på planet, men på något sett hade det blivit överbokat och några tjejer hade fått platser som inte existerade, så flygbolaget var tvugna att lösa det. Skiter i om dom gjorde det eller hur, men efter en timma var vi påväg mot Arlanda.
Eftersom jag inte hade ätit något på morgonen så delade jag på en macka med pappa. Jag är inte den som inte äter, men kan vara ganska morgonäcklad och inte alls hungrig och dessutom tänkte jag att vi ändå skulle få mat på planet. Nu skulle vi flyga med SAS till Moskva. Planet var försenat, men vi tog oss ombord till slut ändå. Av någon anledning så hamnade jag och pappa inte bredvid varandra. Har ingen aning om varför men det var bara ett par timmar så jag sket i vilket. Jag satt längst bak med en rolig finne som pratade hela tiden.
Nu var vi äntligen på G ut från landet, men tydligen hade SAS glömt nämna för ett par passagerare som skulle vidare att dom inte hade något samarbete med nästa flyg dom skulle flyga med, vilket betydde att bagaget inte automatiskt blev skyfflat till nästa flyg utan dom var tvugna att checka ut väskorna och sedan in igen, men om man checkar ut väskorna så räknas det som att man är i landet. Problemet är att man behöver visum för att komma in i Ryssland och det var detta som någon hade missat. Fattar inte hur dom kan göra så fel? Sjukt oproffsigt. TVÅ timmar blev vi stående innan dom bestämde sig för att dom inte kunde följa med, hade grävt fram deras väskor och vi blev startklara. Piloten ropar ut det i högtalarna. En minut senare slår han på högtalarna igen och berättar att Arlandas system har kraschat och att ingen har tillstånd att varken lyfta eller landa. Två timmar till blev vi stående och jag sittandes i det sunkigaste planet på deras små pinnstolar till flygsäten.
Äntligen lyfte vi och var på väg mot Moskva. Jag brydde mig inte så hemskt mycket om säterna då. Jag var bara glad att vi var påväg igen, men det störde mig lite att vi tydligen inte skulle få någon mat. Det hade jag ingen aning om. Vissa hade det beställt innan, men pappa hade nog missat det på nåt sett. Skit samma, tänkte jag. Vi skulle få mat på flyget till Peking, men klockan började bli mycket och jag hade ju bara ätit en halv macka på hela dan. Vi hade haft ganska bra tid innan planet gick, så vi hade 40 minuter på oss att ta till nästa gate.
Högtalarna slogs på igen och piloten berättade att vi inte hade tillstånd att landa. Det hade vi visst inte på nästan en timma. När vi kom av planet hade vi missat vårat connecting-flight med en kvart. Vi hade ingen aning om vad vi skulle göra och det fanns ingen där från SAS att fråga. Dom bommade igen och stack direkt.
Det första jag noterar i Ryssland är Ryssarna. Okej, på en flygplats så har man inte så mycket annat än folket att skaffa sig ett intryck på, men jag noterade iaf direkt hur sjukt ARGA alla var. Helt galet. Tjejen som pratade med oss på informationen utanför incheckningen var i och försig inget psykfall, utan sa bara till oss att sätta oss och vänta efter att vi förklarat situationen, men dom andra häxorna var inte att leka med. Jag la särskillt märke till två brudar som skrek och skällde på Ryska på exakt allt och alla. Personalen, resenärerna etc. Det var fler än oss som hade något sorts problem, kanske samma som vårt, men efterhand försvann fler och fler folk. Jag la märke till en familj med Kineser/Thai-någonting och en kille som såg ut att vara lite äldre än mig som chillade runt med sina syskon (som var ganska många). Jag smygspanade på killen lite grann. Han verkade se bra ut på håll, men alltså.. Det var ju inte precis som att han hade någon konkurens. Fast inte för att jag bryr mig så mycket, jag är helt enkelt bara jag och att jag alltid smygkollar folk är typ som ett symptom. Efter en stund var det bara jag, pappa och kinesfamiljen kvar i väntsalen. Killen kom och satte bredvid mig. Vi pratade inte utan jag drog upp min dator för att kolla om det fanns internetanslutning och det fanns det. Jag märke att han kollade lite snett och det verkade som att han ville säga något. Tillslut gjorde han det. Han frågade hur jag kom åt internet och pratade om att hans iPad som inte hittade anslutningen. Han fick låna min dator. Hans syrra kom och satte sig bredvid och började hålla på med datan hon med. "Jahopp" tänkte jag. Jag fick ha min dator som dessutom inte hade så mycket batteri i knappt fem minuter innan den blev kinesbeslagen.
Såg i ögonvrån att han kunde logga in på facebook och tyckte att det var konstigt eftersom facebook är blockerat i Kina. Tillslut fick jag den i allafall tillbaka och han plöddrade på och frågade mig om vart jag skulle.
"I think there's only one flight from here to Beijing each day" sa han. Ofta? Peking är världens största flygplats och Moskva är inte dåligt det heller. Aja, i allafall så passde jag på att fråga om vart han var ifrån och dom kom visst från Tyskland.. Eller bodde iaf där.. Eller nåt. Det visade sig även att hans syster inte alls var han syster utan hans flickvän. Inte för att han och jag snackade så överdrivet mycket att han hann berätta det utan för att hon blängde på mig i en kvart och sedan satte sig i hans knä och hånglade med honom. Det är bara en tjejgrej att flickvänner blir nojjiga när okända brudar kommer för nära. Jag hade gjort desamma.
Aja, dom hade också missat planet och fick ta in på ett hotell över natten. Bara jag och pappa kvar.
Timmarna gick, min mage gjorde ont av hunger och jag var förbannat trött och skitsur på SAS som bara lämnade oss fast att dom mycket väl visste att planet var sent och att folk hade connetcting-flights. Ryssarna kollade snett och den fulaste av dom satte sig ner på sitt kontor när hon inte hade någon att fräsa åt, blängde på mig, tog upp en kaka och verkade riktigt njuta av den, typ som att hon visste att jag var hungrig. Kan tänka mig det. Hon var blek, hennes hår kort, mörkt och slickat bakåt och hon hade mögelfärgad mascara. Dessutom var hon riktigt spinkig. Och där satt hon med sin kaka. Inbillade mig att hon aldrig åt annars. BARA något riktigt gott när hon är helt säker på att någon annan var hungrig. Ingen pratade med oss på dessa timmarna. Pappa försökte konversera med fick tydligen inte så mycket till svar.
Slutligen fick vi det bekräftat att nästa plan inte gick förens nästa dag klockan 19.45 och att vi skulle gå till information på avdelning F klockan 15.00 dagen efter. Jag undrade om vårat bagage och hon bekräftade att det var i säkert förvar på flygplatsen. Hur som helst, så släppte dom in oss till taxfreen. Det var inget snack om filtar eller ersättning från SAS om pengar till mat eller något alls. Hotell kunde vi ju förståss glömma. I vänthallen hade det varit armstöd mellan stolarna, så man kunde inte ligga ner. Det var där inne också. Det var nästan bara vi på hela stället men några barer och nån enstaka affär hade nattöppet. Det var mitt i natten och vi hade varit uppe sen klockan fem så jag var jättetrött, men ännu mer hungrig så vi satte oss på nåt dom kallade för en "Engelsk pub" för att äta. Men såklart var det en ryss som jobbade där också. Snygg, men ryss. Han var minst lika förbannad som brudarna, om inte ännu mer. Han kollade på oss som att vi var dumma i huvet och gav oss menyerna utan att säga något. Jag beställde någonting med pommes och en stor öl. Nej, det var inte gott och han sa inte ett ord utan ställde bara fram maten jag pekat på och maten pappa pekat på en kvart senare. När jag kollade upp en gång såg jag att ryssen stog i en dörröppning på andra sidan rummet och kollade på mig utan att släppa blicken. Var han verkligen arg på mig eller var han bara ryss?
Vart vi än kollade så fanns det inga sovplatser. Jag gick på en egen upptäcktfärd och letade men överallt där jag kollade så var det likadant. Armstöd mellan stolarna. Jag kände mig sjukt själv. Utanför kunde jag se höga stängsel med taggtråd som höll oss inne. Juste, det glömde jag nämna. Minns det jag nyss sa om dom som inte kunde checka ut sina väskor eftersom dom inte hade något visum? Det är där skon klämmer. Vi hade inga visum och fick inte lämna flygplatsen. Det var alltså så här det var att sitta i fängelse?
Jag och pappa bestämde oss för att gå och kolla in avdelning F. Det var ner för trappan till ett litet shoppingcentrum utan gatar förutom några allra längst bort. Den här delen av flygplatsen var bättre, och det fanns bänkar att sova på!
Tom flygplats
Jag sov i någon timma eller så. Vaknade av klackskor från tidiga flygvärdinnor som klickade förbi jämnt och ständigt. Efter en stund gick vi upp till övervåningen, satte oss på ett litet café och köpte varsinn liten smaklös kaffe och en lite paddel att bllanda med av en arg ryss i kassan.
Kan inte minnas vad vi gjorde resten av dagen. Gled omkring och hade inte aning om nånting alls. Jag somnade på ett annat café igen och sov nog i säkert två timmar. Ingen verkade bry sig så mycket om det. Det var fler som hade laddat ur på dom mjuka caféfåtöljerna.
Det var långa timmar, inlåst, trött och jävlig. Kände flera gånger hur det på något sett "bubblade" framför ögonen på mig när jag gick. Snurrade till liksom. Nu hade det börjat komma folk och inga platser var lediga att sova på längre. Men ärligt talat så slutade jag tänka på det under dagen. Jag höll koll på tiden och när vi skulle vara vid F, men jag hade ingen aning om vilken dag det var.
Trött och ruffsig på Moskvas flygplats.
Klockan blev tre och vi gick till damen i F luckan och berättade hur det låg till. "Wait and come back in one hour".
"NO" sa jag. Jag var så sjukt trött på alla griniga, tråkiga jädra ryssar och jag skällde som häxorna i väntsalen, berättade om alla timmarna vi varit där och att vi var fast inlåsta på flygplatsen. Drog även till med att vi inte hade några pengar att äta för vilket iofs inte var sant. Hon sa ingenting utan nickade bara och ringde några samtal. Hon bad oss att komma tillbaka fyra trots allt och sa att det skulle komma någon sorts manager vi kunde prata med då. Det köpte jag, så vi väntade och gick tillbaka senare. Tjejen hade då dratt och en ny tjej satt där. Absolut ingen manager. Vi fick förklara allt igen för henne. Jag minns inte vad som hände sedan, men det kom någon tjej som var lite äldre än dom andra som faktiskt försökte hjälpa oss enligt pappa. Kanske var hon den där managern. Vet inte. Det gick två timmar och dom arbetade på det. Det var svårt eftersom alla som jobbade på flygplatsen jobbade för det ryska företaget Aeroflot och det är inte bara att boka in oss på ett helt annat bolags flyg. Pappa hade SMSat mamma innan och bett henne att ringa SAS. Det gjorde hon och vi fick svaret att vi var inbokade på nästa flyg och att vi kunde hämta ut matkuponger i samma lucka som vi stog i. Så nu är ju den stora frågan.. Hur skulle vi veta det? Det fanns ingen där som jobbade på SAS och ingen ryss som hade någon aning om någonting. Pappa hade tydligen frågat flygvärdinnorna för SAS innan vi gick av berättade han, men dom visste heller ingenting.
Vi berättade för tjejerna att vi fått smset och att vi var bokade och bara behövde våra biljetter, men när dom sökte efter oss i systemet så att dom gick att skriva ut så visade det sig att det var fel. Vi fanns inte med någonstans. Man märkte att dom blev stressade och att dom faktiskt försökte. Massa samtal ringdes. Jag frågade om mitt bagage igen eftersom jag älskar allt jag hade i det och absolut inte ville bli av med något. Dom försäkrade mig om att det fanns på flygplatsen.
I sista sekund så skrev hon något skriftligt på två biljetter och sa att vi skulle vänta vid gaten. Hon behöll våra pass och sa att vi skulle få dom senare.
Vi gick till gaten och väntade där med våra skriftliga biljetter. Nu var det till den spännande biten. Skulle vi komma med planet? Alla de andra passagerarna gick ombord och vi stannade kvar. Tillslut kom det någon och lämnade tillbaka våra pass och RIKTIGA biljetter. Enligt biljetten flög vi med Aeroflot, men flighten var ChinaAirs. Alltså hade Airoflot på något sett fixat en biljett på ett helt annat plan fast att vi ändå reste med dom... Eller nåt sånt där. dessutom hade ju dom absolut ingenting med saken att göra. Men jag antar att dom själva insåg att det inte fanns något annat alternativ. Gissar att ChinaAir kräver pengar av Aeroflot som i sin tur kräver pengar av SAS. Hoppas jag i alla fall. Jag hoppas att dom stämmer SAS. Dom har fortfarande inte hört av sig, utan vi känns lite mer ett "woops-fall" från deras sida. Dom strandsatte oss i Moskva och plötsligt var vi ingens ansvar längre, utan ett helt utomstående bolag fick ta tag i det.
Jag hoppas att SAS dåliga ekonomi sänker dom för evigt till slut för jag hoppas aldrig någon annan ska få uppleva det här. Jag tänker aldrig med flyga med SAS och jag hoppas att jag kunnat varna er som läser det här också.
Dom var bra en gång i tiden, men nu finns det inga pengar kvar och dom har ruttnat och blivit ett skitbolag som bara lever på sitt namn. (haha till er som har era aktier där)
Vi kom på planet och fick personalsäten. Vi kom upp i luften, dom satte på en tråkig film, vi fick mat och sedan somnade jag. Jag vaknade efter några timmar, kollade på Inception när dom satte på den och strax efter det landade vi efter en liten stund.
Pekings flygplats - Vårat bagage var borta. Vi gick till kontoret vid bagageutlämningen där dom tydligt hade skrivit "LOST" på en skylt. Där inne hittade vi en Kines som faktiskt hjälpte oss på riktigt. Hon kollade upp våra väskor och såklart visade det sig att dom var kvar i Moskva. Det hade dom självklart missat. Kinestjejen bad oss att skriva ner allt som vi hade i väskorna (!!!) och fixade lätt som en plätt att väskorna skulle levereras till Liouzhou dagen efter. Så vi gick till gaten och väntade. När jag satt där kändes det som att jag inte var på riktigt. Mitt huvud började bubbla igen, så jag försökte gå runt lite på flygplatsen den sista timmen. Det höll mig vaken. Tillslut var det dags att gå på flyget. Jag satte mig ner, mitt huvud flimrade och bubblade som fan och sedan minns jag ingenting alls. Jag sov som en stock hela vägen. Missade både start och landning. Inget kunde väcka mig.
Sally mötte oss på flygplatsen och vi åkte hem till lägenheten och sov.
Så.. Det här var alltså mina 51 första timmar den här resan. Vi kom fram igår och nu har vi fått vårat bagage. Men jag återkommer i nya inlägg som jag ska försöka lägga in dag för dag, fast med mer bilder och mindre test (man får inte så hemskt intressanta bilder på flygplatser ändå..)
Well, kolla tillbaka imån, köss!
Eftersom jag inte hade ätit något på morgonen så delade jag på en macka med pappa. Jag är inte den som inte äter, men kan vara ganska morgonäcklad och inte alls hungrig och dessutom tänkte jag att vi ändå skulle få mat på planet. Nu skulle vi flyga med SAS till Moskva. Planet var försenat, men vi tog oss ombord till slut ändå. Av någon anledning så hamnade jag och pappa inte bredvid varandra. Har ingen aning om varför men det var bara ett par timmar så jag sket i vilket. Jag satt längst bak med en rolig finne som pratade hela tiden.
Nu var vi äntligen på G ut från landet, men tydligen hade SAS glömt nämna för ett par passagerare som skulle vidare att dom inte hade något samarbete med nästa flyg dom skulle flyga med, vilket betydde att bagaget inte automatiskt blev skyfflat till nästa flyg utan dom var tvugna att checka ut väskorna och sedan in igen, men om man checkar ut väskorna så räknas det som att man är i landet. Problemet är att man behöver visum för att komma in i Ryssland och det var detta som någon hade missat. Fattar inte hur dom kan göra så fel? Sjukt oproffsigt. TVÅ timmar blev vi stående innan dom bestämde sig för att dom inte kunde följa med, hade grävt fram deras väskor och vi blev startklara. Piloten ropar ut det i högtalarna. En minut senare slår han på högtalarna igen och berättar att Arlandas system har kraschat och att ingen har tillstånd att varken lyfta eller landa. Två timmar till blev vi stående och jag sittandes i det sunkigaste planet på deras små pinnstolar till flygsäten.
Äntligen lyfte vi och var på väg mot Moskva. Jag brydde mig inte så hemskt mycket om säterna då. Jag var bara glad att vi var påväg igen, men det störde mig lite att vi tydligen inte skulle få någon mat. Det hade jag ingen aning om. Vissa hade det beställt innan, men pappa hade nog missat det på nåt sett. Skit samma, tänkte jag. Vi skulle få mat på flyget till Peking, men klockan började bli mycket och jag hade ju bara ätit en halv macka på hela dan. Vi hade haft ganska bra tid innan planet gick, så vi hade 40 minuter på oss att ta till nästa gate.
Högtalarna slogs på igen och piloten berättade att vi inte hade tillstånd att landa. Det hade vi visst inte på nästan en timma. När vi kom av planet hade vi missat vårat connecting-flight med en kvart. Vi hade ingen aning om vad vi skulle göra och det fanns ingen där från SAS att fråga. Dom bommade igen och stack direkt.
Det första jag noterar i Ryssland är Ryssarna. Okej, på en flygplats så har man inte så mycket annat än folket att skaffa sig ett intryck på, men jag noterade iaf direkt hur sjukt ARGA alla var. Helt galet. Tjejen som pratade med oss på informationen utanför incheckningen var i och försig inget psykfall, utan sa bara till oss att sätta oss och vänta efter att vi förklarat situationen, men dom andra häxorna var inte att leka med. Jag la särskillt märke till två brudar som skrek och skällde på Ryska på exakt allt och alla. Personalen, resenärerna etc. Det var fler än oss som hade något sorts problem, kanske samma som vårt, men efterhand försvann fler och fler folk. Jag la märke till en familj med Kineser/Thai-någonting och en kille som såg ut att vara lite äldre än mig som chillade runt med sina syskon (som var ganska många). Jag smygspanade på killen lite grann. Han verkade se bra ut på håll, men alltså.. Det var ju inte precis som att han hade någon konkurens. Fast inte för att jag bryr mig så mycket, jag är helt enkelt bara jag och att jag alltid smygkollar folk är typ som ett symptom. Efter en stund var det bara jag, pappa och kinesfamiljen kvar i väntsalen. Killen kom och satte bredvid mig. Vi pratade inte utan jag drog upp min dator för att kolla om det fanns internetanslutning och det fanns det. Jag märke att han kollade lite snett och det verkade som att han ville säga något. Tillslut gjorde han det. Han frågade hur jag kom åt internet och pratade om att hans iPad som inte hittade anslutningen. Han fick låna min dator. Hans syrra kom och satte sig bredvid och började hålla på med datan hon med. "Jahopp" tänkte jag. Jag fick ha min dator som dessutom inte hade så mycket batteri i knappt fem minuter innan den blev kinesbeslagen.
Såg i ögonvrån att han kunde logga in på facebook och tyckte att det var konstigt eftersom facebook är blockerat i Kina. Tillslut fick jag den i allafall tillbaka och han plöddrade på och frågade mig om vart jag skulle.
"I think there's only one flight from here to Beijing each day" sa han. Ofta? Peking är världens största flygplats och Moskva är inte dåligt det heller. Aja, i allafall så passde jag på att fråga om vart han var ifrån och dom kom visst från Tyskland.. Eller bodde iaf där.. Eller nåt. Det visade sig även att hans syster inte alls var han syster utan hans flickvän. Inte för att han och jag snackade så överdrivet mycket att han hann berätta det utan för att hon blängde på mig i en kvart och sedan satte sig i hans knä och hånglade med honom. Det är bara en tjejgrej att flickvänner blir nojjiga när okända brudar kommer för nära. Jag hade gjort desamma.
Aja, dom hade också missat planet och fick ta in på ett hotell över natten. Bara jag och pappa kvar.
Timmarna gick, min mage gjorde ont av hunger och jag var förbannat trött och skitsur på SAS som bara lämnade oss fast att dom mycket väl visste att planet var sent och att folk hade connetcting-flights. Ryssarna kollade snett och den fulaste av dom satte sig ner på sitt kontor när hon inte hade någon att fräsa åt, blängde på mig, tog upp en kaka och verkade riktigt njuta av den, typ som att hon visste att jag var hungrig. Kan tänka mig det. Hon var blek, hennes hår kort, mörkt och slickat bakåt och hon hade mögelfärgad mascara. Dessutom var hon riktigt spinkig. Och där satt hon med sin kaka. Inbillade mig att hon aldrig åt annars. BARA något riktigt gott när hon är helt säker på att någon annan var hungrig. Ingen pratade med oss på dessa timmarna. Pappa försökte konversera med fick tydligen inte så mycket till svar.
Slutligen fick vi det bekräftat att nästa plan inte gick förens nästa dag klockan 19.45 och att vi skulle gå till information på avdelning F klockan 15.00 dagen efter. Jag undrade om vårat bagage och hon bekräftade att det var i säkert förvar på flygplatsen. Hur som helst, så släppte dom in oss till taxfreen. Det var inget snack om filtar eller ersättning från SAS om pengar till mat eller något alls. Hotell kunde vi ju förståss glömma. I vänthallen hade det varit armstöd mellan stolarna, så man kunde inte ligga ner. Det var där inne också. Det var nästan bara vi på hela stället men några barer och nån enstaka affär hade nattöppet. Det var mitt i natten och vi hade varit uppe sen klockan fem så jag var jättetrött, men ännu mer hungrig så vi satte oss på nåt dom kallade för en "Engelsk pub" för att äta. Men såklart var det en ryss som jobbade där också. Snygg, men ryss. Han var minst lika förbannad som brudarna, om inte ännu mer. Han kollade på oss som att vi var dumma i huvet och gav oss menyerna utan att säga något. Jag beställde någonting med pommes och en stor öl. Nej, det var inte gott och han sa inte ett ord utan ställde bara fram maten jag pekat på och maten pappa pekat på en kvart senare. När jag kollade upp en gång såg jag att ryssen stog i en dörröppning på andra sidan rummet och kollade på mig utan att släppa blicken. Var han verkligen arg på mig eller var han bara ryss?
Vart vi än kollade så fanns det inga sovplatser. Jag gick på en egen upptäcktfärd och letade men överallt där jag kollade så var det likadant. Armstöd mellan stolarna. Jag kände mig sjukt själv. Utanför kunde jag se höga stängsel med taggtråd som höll oss inne. Juste, det glömde jag nämna. Minns det jag nyss sa om dom som inte kunde checka ut sina väskor eftersom dom inte hade något visum? Det är där skon klämmer. Vi hade inga visum och fick inte lämna flygplatsen. Det var alltså så här det var att sitta i fängelse?
Jag och pappa bestämde oss för att gå och kolla in avdelning F. Det var ner för trappan till ett litet shoppingcentrum utan gatar förutom några allra längst bort. Den här delen av flygplatsen var bättre, och det fanns bänkar att sova på!
Tom flygplats
Jag sov i någon timma eller så. Vaknade av klackskor från tidiga flygvärdinnor som klickade förbi jämnt och ständigt. Efter en stund gick vi upp till övervåningen, satte oss på ett litet café och köpte varsinn liten smaklös kaffe och en lite paddel att bllanda med av en arg ryss i kassan.
Kan inte minnas vad vi gjorde resten av dagen. Gled omkring och hade inte aning om nånting alls. Jag somnade på ett annat café igen och sov nog i säkert två timmar. Ingen verkade bry sig så mycket om det. Det var fler som hade laddat ur på dom mjuka caféfåtöljerna.
Det var långa timmar, inlåst, trött och jävlig. Kände flera gånger hur det på något sett "bubblade" framför ögonen på mig när jag gick. Snurrade till liksom. Nu hade det börjat komma folk och inga platser var lediga att sova på längre. Men ärligt talat så slutade jag tänka på det under dagen. Jag höll koll på tiden och när vi skulle vara vid F, men jag hade ingen aning om vilken dag det var.
Trött och ruffsig på Moskvas flygplats.
Klockan blev tre och vi gick till damen i F luckan och berättade hur det låg till. "Wait and come back in one hour".
"NO" sa jag. Jag var så sjukt trött på alla griniga, tråkiga jädra ryssar och jag skällde som häxorna i väntsalen, berättade om alla timmarna vi varit där och att vi var fast inlåsta på flygplatsen. Drog även till med att vi inte hade några pengar att äta för vilket iofs inte var sant. Hon sa ingenting utan nickade bara och ringde några samtal. Hon bad oss att komma tillbaka fyra trots allt och sa att det skulle komma någon sorts manager vi kunde prata med då. Det köpte jag, så vi väntade och gick tillbaka senare. Tjejen hade då dratt och en ny tjej satt där. Absolut ingen manager. Vi fick förklara allt igen för henne. Jag minns inte vad som hände sedan, men det kom någon tjej som var lite äldre än dom andra som faktiskt försökte hjälpa oss enligt pappa. Kanske var hon den där managern. Vet inte. Det gick två timmar och dom arbetade på det. Det var svårt eftersom alla som jobbade på flygplatsen jobbade för det ryska företaget Aeroflot och det är inte bara att boka in oss på ett helt annat bolags flyg. Pappa hade SMSat mamma innan och bett henne att ringa SAS. Det gjorde hon och vi fick svaret att vi var inbokade på nästa flyg och att vi kunde hämta ut matkuponger i samma lucka som vi stog i. Så nu är ju den stora frågan.. Hur skulle vi veta det? Det fanns ingen där som jobbade på SAS och ingen ryss som hade någon aning om någonting. Pappa hade tydligen frågat flygvärdinnorna för SAS innan vi gick av berättade han, men dom visste heller ingenting.
Vi berättade för tjejerna att vi fått smset och att vi var bokade och bara behövde våra biljetter, men när dom sökte efter oss i systemet så att dom gick att skriva ut så visade det sig att det var fel. Vi fanns inte med någonstans. Man märkte att dom blev stressade och att dom faktiskt försökte. Massa samtal ringdes. Jag frågade om mitt bagage igen eftersom jag älskar allt jag hade i det och absolut inte ville bli av med något. Dom försäkrade mig om att det fanns på flygplatsen.
I sista sekund så skrev hon något skriftligt på två biljetter och sa att vi skulle vänta vid gaten. Hon behöll våra pass och sa att vi skulle få dom senare.
Vi gick till gaten och väntade där med våra skriftliga biljetter. Nu var det till den spännande biten. Skulle vi komma med planet? Alla de andra passagerarna gick ombord och vi stannade kvar. Tillslut kom det någon och lämnade tillbaka våra pass och RIKTIGA biljetter. Enligt biljetten flög vi med Aeroflot, men flighten var ChinaAirs. Alltså hade Airoflot på något sett fixat en biljett på ett helt annat plan fast att vi ändå reste med dom... Eller nåt sånt där. dessutom hade ju dom absolut ingenting med saken att göra. Men jag antar att dom själva insåg att det inte fanns något annat alternativ. Gissar att ChinaAir kräver pengar av Aeroflot som i sin tur kräver pengar av SAS. Hoppas jag i alla fall. Jag hoppas att dom stämmer SAS. Dom har fortfarande inte hört av sig, utan vi känns lite mer ett "woops-fall" från deras sida. Dom strandsatte oss i Moskva och plötsligt var vi ingens ansvar längre, utan ett helt utomstående bolag fick ta tag i det.
Jag hoppas att SAS dåliga ekonomi sänker dom för evigt till slut för jag hoppas aldrig någon annan ska få uppleva det här. Jag tänker aldrig med flyga med SAS och jag hoppas att jag kunnat varna er som läser det här också.
Dom var bra en gång i tiden, men nu finns det inga pengar kvar och dom har ruttnat och blivit ett skitbolag som bara lever på sitt namn. (haha till er som har era aktier där)
Vi kom på planet och fick personalsäten. Vi kom upp i luften, dom satte på en tråkig film, vi fick mat och sedan somnade jag. Jag vaknade efter några timmar, kollade på Inception när dom satte på den och strax efter det landade vi efter en liten stund.
Pekings flygplats - Vårat bagage var borta. Vi gick till kontoret vid bagageutlämningen där dom tydligt hade skrivit "LOST" på en skylt. Där inne hittade vi en Kines som faktiskt hjälpte oss på riktigt. Hon kollade upp våra väskor och såklart visade det sig att dom var kvar i Moskva. Det hade dom självklart missat. Kinestjejen bad oss att skriva ner allt som vi hade i väskorna (!!!) och fixade lätt som en plätt att väskorna skulle levereras till Liouzhou dagen efter. Så vi gick till gaten och väntade. När jag satt där kändes det som att jag inte var på riktigt. Mitt huvud började bubbla igen, så jag försökte gå runt lite på flygplatsen den sista timmen. Det höll mig vaken. Tillslut var det dags att gå på flyget. Jag satte mig ner, mitt huvud flimrade och bubblade som fan och sedan minns jag ingenting alls. Jag sov som en stock hela vägen. Missade både start och landning. Inget kunde väcka mig.
Sally mötte oss på flygplatsen och vi åkte hem till lägenheten och sov.
Så.. Det här var alltså mina 51 första timmar den här resan. Vi kom fram igår och nu har vi fått vårat bagage. Men jag återkommer i nya inlägg som jag ska försöka lägga in dag för dag, fast med mer bilder och mindre test (man får inte så hemskt intressanta bilder på flygplatser ändå..)
Well, kolla tillbaka imån, köss!
51 timmars resa
Hatlistan: 7# SAS
Jag kan inte blogga från min egen data eftersom min laddare ligger i mitt andra bagage som såklart försvann i Ryssland. Tydligen ska dom skicka hit det imorgon så jag återkommer kanske då eller på fredag (för det är onsdag nu va?). Har en helt del grejer att berätta.
Bye Sweee
Gick ner till GKSS och satt på bryggan en stund med Jenny och Viktor. Perfekt sista kväll typ. Nu kommer jag antagligen inte att somna alls, men tidigt imån blir det alltså åka till flygplatsen.
Citerar
Hört på nyhetsmorgon angående V75-hästarnas transportsträcka:
"Hur vet ni hur hästarna mår?"
"Det är kameraövervakat."
"Aha, typ som Big Brother för hästar då?"
"Hur vet ni hur hästarna mår?"
"Det är kameraövervakat."
"Aha, typ som Big Brother för hästar då?"
Dan före dan
Sitter och väntar på lite bilder från midsommar som Jenny ska skicka till mig, så jag lägger kanske upp dom lite senare.
Idag är det alltså min sista dag i Sverige på ett tag. Sitter nere i vardagsrummet med pappa och ska packa ner det sista innan jag sticker ut lite senare. Känns lite sorgligt att vakna upp i min underbara säng den SISTA sovmorgonen på ett bra tag, men whatever. Vi är framme i Kina på tisdag, så imorgon lär det vara tyst från mig, men kolla förbi på tisdag, så lovar jag er en liten bildbomb! 
Citerar
Jenny: Kan vi inte starta ett band?
Linn: Men Jenny, vi är bara två pers..
Jenny: JAG VET vem som kan va trummis!! *namn cencur*!!
Linn: Va? Kan han spela trummor?
Jenny: Nej, men asså hans jävla agroproblem...
Linn: Men Jenny, vi är bara två pers..
Jenny: JAG VET vem som kan va trummis!! *namn cencur*!!
Linn: Va? Kan han spela trummor?
Jenny: Nej, men asså hans jävla agroproblem...
Midsommarmatkoma på G
Var precis nere i affären med min favvotjej Jenny och handlade två kassar midsommarmat som vi ska äta upp själva. Kött, köttbullar, korv, potatissallad, jordgubbar osv osv osv. Ska det va så ska det! Dessutom lagar min pappa korv med makaroner till oss nu. Jag kommer att dö, men det är okej. Glad midsommar!
Later people
Later people
Hat-listan top 10
Nej, jag orkar fanimej inte skriva ner allt jag hatar som jag lovade förra veckan. Det är för många saker. Däremot fortsätter jag med att smälla in lite fet text och en kommentar när jag väl kommer på något irritreande. Kanske kommer det en gilla-lista en vacker dag, men inte idag.
Gåvor eller skräp
När jag vaknade och kom ner så hade mamma gjort världens macka till mig, där hon nog slängt på det mesta vi har i kylskåpet tror jag. Gillar vi!
Torsdag idag och jag ska försöka få tag på min frisör så att hon kan fixa min utväxt innan jag åker.
Pappa var precis här och lämnade ett jättefint guldhalsband med en liten droppe som han har köpt för att jag ska ge det till Meng - Kinesen som ska följa med mig och shoppa och pruta åt mig. Citerar Chris:
"Ändå rätt grymt att ha en egen Kines"
Ja, det är grymt, men så är ändå inte riktigt fallet. Jag snackar med Meng över mail och hon är en tjej i min ålder som börjar till collage till hösten och helt enkelt ska visa mig runt i sin stad och så vidare.
Att ge en kines en present är ju skitsvårt. Inte för att dom är kineser, utan för att dom verkligen bor på andra sidan jorden och att man inte har full koll på vad dom tycker är snygg eller inte. Dessutom är en av mina få svagheter just presenter överhuvudtaget. Det händer sällan att jag lyckas med något perfekt. Det retar mig att jag på riktigt tyckte att två av mina pärlarmband skulle vara en bra idé, medans min pappa utan att tänka en andra gång gick och köpte den ultimata kinespresenten.
Jaja, jag är nöjd.
Insidious
Såg mitt livs andra skräckfilm jag sett på bio och jag hatar det fortfarande lika mycket. Det är lite min grej att kisa mig igenom skräckfilmer, vare sig det är hemma eller på bio. Jag tror att mitt undermedvetna helt enkelt inte gillar överraskningar.
Fast för dom som gillar skräck så kan jag nog föreslå Insidious. Dom överdrev typ en eller två gånger, men sparade inte alls på överraskningarna.
Aja, nu är jag hemma, kommer inte att kunna sova inatt. Jag borde egentligen svara på mail från Kina igen, men orkar inte tänka ordentligt, så det får bli imån. Packa, svara på mail... gymma.. not.
Natti
Fast för dom som gillar skräck så kan jag nog föreslå Insidious. Dom överdrev typ en eller två gånger, men sparade inte alls på överraskningarna.
Aja, nu är jag hemma, kommer inte att kunna sova inatt. Jag borde egentligen svara på mail från Kina igen, men orkar inte tänka ordentligt, så det får bli imån. Packa, svara på mail... gymma.. not.
Natti
Lunch a la Linn & Mamma
Ljuvlig dag. Ute är det skitväder, men inte har jag behövt gå ut. Jag småpackar, ligger på mage och datanördar med radion i bakgrunden och var precis nere och gjorde världens mäster-lunch. Hade typ kunnat bli kock!
.. Okej då. Mamma hjälpe till lite lite.
Nu blir det in i duschen och sedan in till stan och möta upp Chris!
Kiss and luv
.. Okej då. Mamma hjälpe till lite lite.
Nu blir det in i duschen och sedan in till stan och möta upp Chris!
Kiss and luv
Packar!
Minde än en vecka kvar tills att jag åker till Kina och dags att börja packa. Typ. Har slängt upp lite portmonägrejer på skrivbordet (som förövrigt är nytt och blev SKITSNYGGT på mitt rum). Men egentligen har jag ingen aning om vad jag ska ha med mig. Fast det är väl som det brukar, iaf för mig. Allt jag packar ner är en chansning.
Sen har vi ju saker som är viktigt på riktigt också. Typ telefon- och kameraladdare - som jag kommer att glömma. Har du mitt nummer, så ring mer än gärna och påminn mig.
Sen har vi ju saker som är viktigt på riktigt också. Typ telefon- och kameraladdare - som jag kommer att glömma. Har du mitt nummer, så ring mer än gärna och påminn mig.
Söndagssnack
6# Hotmail
Hur är det möjligt att jag börjar FLÅ?? Jag har aldrig haft ett så blekt år som detta och tror nog inte att jag har solat på två veckor. Har kan det bli så? Jaja, hi bodylotion.
Jag har sovit i en halv dag och hade nog kunnat sova lite till i den här sängen, men får panik på allt som måste fixas ï mitt rum. Kollar på all skit och påsar med grejer jag inte har plats för som står i hörnet. TVn ska upp på väggen, tvättkorgen... Ska tvättas.. och sen slängas, möbler ska in osv. Det kommer att bli råsnyggt, ba för att jag har grym stil.
Igår blev det som vanligt en lyckad kväll. Alltid blir det dramatiskt på ett eller annat sett, men det får man leva med. På vägen in mot stan kom det på en en full, sliten tjej som stannade och kollade på mig och Agnes och sa: "Oj! Jag trodde att ni satt ihop!"
Agnes tyckte att det var skitkul sagt och började skratta. Tjejen satte sig på sätet mitt emot och pratade med oss. Hon var i trettioårsåldern, hade perfekt hy och turen att ha en naturlig brun färg och fin form på ansiktet. Ändå var hennes hår i klumpar, genomblött och hon såg ledsen ut. Typ som att hon var osäker på om vi skojjade med henne eller om vi faktiskt ville prata med henne på riktigt.
"Vart ska du?" Frågade Agnes.
"Bergsjön.. Eller Tynnered.. Eller jag vet inte. Jag vill bara ha sprit"
Hon hade ingen aning. När ett illaluktande fyllo försöker göra sig rolig och prata och diskutera med en istället för att försöka göra något åt sitt liv, så blir man bara äcklad och kollar åt andra hållet, men så var inte fallet med henne. Jag citerar Agnes: "Hade jag haft en egen lägenhet, så hade jag kunnat ta hem henne och hjälpt henne". Hur kan det gå så snett för nån liksom?
Ett par hållplatser innan vi skulle gå av, så berättade jag för henne om att jag tyckte att hennes ansikte såg så bra ut och att hon faktiskt hade kunnat bli ansiktmodell (det var faktiskt sant! hade hon kammat till sig lite hade hon kunnat bli hur snygg som helst). Hennes deppiga ansikte sken plötligt upp i ett jättelikt leende. Det tog nästan i hjärtat på mig när jag fattade hur mycket en sån liten grej kan betyda något för just henne. Det bästa som finns är nog respons på att man gjort någon riktigt jävla glad.
Har jag en möjlighet att hjälpa någon som hon en vacker dag, så tänker jag nog ta chansen.
Nåväl, till Gretas kom Ungerns schlagerbidrag Kati Wolf, vilket gjorde Agnes sjukt glad, så vi tog plats längst fram. En helkul som vanligt lyckad kväll och kanske den sista innan jag åker.. Om inte midsommar. inte helt klart vart vi ska.
Aja, nu ska jag ringa mor min och beställa thai.
See ya, Linn
Hur är det möjligt att jag börjar FLÅ?? Jag har aldrig haft ett så blekt år som detta och tror nog inte att jag har solat på två veckor. Har kan det bli så? Jaja, hi bodylotion.
Jag har sovit i en halv dag och hade nog kunnat sova lite till i den här sängen, men får panik på allt som måste fixas ï mitt rum. Kollar på all skit och påsar med grejer jag inte har plats för som står i hörnet. TVn ska upp på väggen, tvättkorgen... Ska tvättas.. och sen slängas, möbler ska in osv. Det kommer att bli råsnyggt, ba för att jag har grym stil.
Igår blev det som vanligt en lyckad kväll. Alltid blir det dramatiskt på ett eller annat sett, men det får man leva med. På vägen in mot stan kom det på en en full, sliten tjej som stannade och kollade på mig och Agnes och sa: "Oj! Jag trodde att ni satt ihop!"
Agnes tyckte att det var skitkul sagt och började skratta. Tjejen satte sig på sätet mitt emot och pratade med oss. Hon var i trettioårsåldern, hade perfekt hy och turen att ha en naturlig brun färg och fin form på ansiktet. Ändå var hennes hår i klumpar, genomblött och hon såg ledsen ut. Typ som att hon var osäker på om vi skojjade med henne eller om vi faktiskt ville prata med henne på riktigt.
"Vart ska du?" Frågade Agnes.
"Bergsjön.. Eller Tynnered.. Eller jag vet inte. Jag vill bara ha sprit"
Hon hade ingen aning. När ett illaluktande fyllo försöker göra sig rolig och prata och diskutera med en istället för att försöka göra något åt sitt liv, så blir man bara äcklad och kollar åt andra hållet, men så var inte fallet med henne. Jag citerar Agnes: "Hade jag haft en egen lägenhet, så hade jag kunnat ta hem henne och hjälpt henne". Hur kan det gå så snett för nån liksom?
Ett par hållplatser innan vi skulle gå av, så berättade jag för henne om att jag tyckte att hennes ansikte såg så bra ut och att hon faktiskt hade kunnat bli ansiktmodell (det var faktiskt sant! hade hon kammat till sig lite hade hon kunnat bli hur snygg som helst). Hennes deppiga ansikte sken plötligt upp i ett jättelikt leende. Det tog nästan i hjärtat på mig när jag fattade hur mycket en sån liten grej kan betyda något för just henne. Det bästa som finns är nog respons på att man gjort någon riktigt jävla glad.
Har jag en möjlighet att hjälpa någon som hon en vacker dag, så tänker jag nog ta chansen.
Nåväl, till Gretas kom Ungerns schlagerbidrag Kati Wolf, vilket gjorde Agnes sjukt glad, så vi tog plats längst fram. En helkul som vanligt lyckad kväll och kanske den sista innan jag åker.. Om inte midsommar. inte helt klart vart vi ska.
Aja, nu ska jag ringa mor min och beställa thai.
See ya, Linn
On my way
Kaanske strax dax att ta av sig mysdressen, snart... Men det är det värt, för ikväll kommer att bli en bra kväll! Nu återstår bara.. Vad ska jag ha på mig? Varenda gång jag har gått ut så har jag ångrat att jag aldrig köpte de där skinnbrallorna. Höll på att göra det här om dan, men sket i det i sista sekund. Varför gjorde jag det!?
Aja, cheers ~
Aja, cheers ~
Mail från Kina!
3# Att vakna av att föräldrar nyser
4# Dörrar som slår
5# Snea gafflar
Som rubriken säger så har jag fått mail från Kina! Kommer till det snart.
Lördag och jag känner mig bättre från förkylningen. Igår blev det alltså hemmakväll framför filmen Merley & Me. Bara jag, ett paket Digestive och vår jättefotölj. Egentligen vill jag inte påstå att filmen var så sjukt bra eftersom det faktiskt inte hände någonting, men funkar skitbra som bakis/sjuk-film.
Aja, nu sitter jag ovanpå täcket i min lila mysdress alles nyduschad och knappar på datan. Lite senare kommer Agnes, Hanna och Rebecka hit och hänger en stund innan vi drar till GRETAS. Tjohoo! Saknat det!
Folks, jag är straight, men har alltid roligare än på något annat ställe på stans populäraste gayklubb. Du hittar inget ställe med mer blandat folk som faktiskt har intressanta saker att berätta på riktigt. Glad är vad jag är!
Nåväl. Ett brev fån Kina har jag alltså fått. Det är skickat från Liu som är i min ålder och ska vara någon sorts guide för mig i staden. Blev impad av att hon verkligen tagit sig tiden och skrivit ett meterlångt brev med massa bilder och sånt från staden. Jag ska svara när jag skrivit klart här. Om nåstan bara en vecka sticker vi!
Regnväder
.. Är mysigt när man ska sova. Kanske lite för mysigt i kombination med min sköna säng på typ 4 rullvarv. Jag vaknade typ nyss och har verkligen missat hela dan. Men å andra sidan är det ändå skittråkig att sitta hemma och vara sjuk. Hemmafredag blir det ja. Satsar nog på att åka och köpa en laddning popcorn och en film på coop så att jag kan ta mig igenom kvällen på egen hand.
Later
Later
Mission - vardagshat
Ibland hakar jag upp mig på saker som jag borde ha skrivit ner för intressets skull från början. Till exempel saker jag hatar.. Eller kanske gillar. Exempel på sånna saker finns ju iofs på beskrivningen om mig som ska finnas om man klickar på någon sorts länk
<----- På den sidan någonstans.
Till exempel tidsoptimism. Finns nog inget mer jag hatar än sega människor som ALLTID kommer försent. Säger inte att jag aldrig gör det, säger att jag hatar folk som inte ens försöker. Det var en grej. Den här veckan tänker jag ta med mig penna och papper vart jag än går, så att jag kan skriva ner mitt vardagshat och nästa vecka (torsdag) sätta ihop någon sorts toplista. I'll figure it out. Håll ögonen öppna och kom gärna även med tips mates.
Love
Tjuvstart:
1# Tidsoptimism
2# De där personerna som måste gå liite långsammare än alla andra på stan, vilket gör att dom skapar någon sorts mänsklig propp i flowet, så att man blir tvungen att tränga sig förbi bakifrån.
Newbies
Jag vaknade snuvig och jävlig som jag vart hela veckan, men eftersom jag redan var en hel dag försenad med ett par dammiga skolböcker till biblioteket, så fick jag helt enkelt ta mig in till stan ändå.
Det har vart kasst att ha legat i soffan sen i måndags, så jag passade helt klart på att möta upp mamma och handla lite grejer.
ÄNTLIGEN hittade jag min senilkedja som jag letat efter!
Christina Grimmie
Så lägger jag upp ännu en länk med Christina Grimmie som fortfarande sitter hemma framför sitt piano och sjunger covers. Har för mig att hon har gjort nån riktig låt.. Som sög.
Men JÄDRAR sicken vacker röst hon har!
För övrigt - I veckan har jag legat hemma och vart sjuk efter helgen. Ändå nöjd med två dagars grillning hemma i min trädgård. Nu är det mindre än TVÅ VECKOR kvar till Kina. När jag är där så kommer jag inte att kunna logga in på facebook eftersom det på något sett har blivit "bannat" från landet. Så ni som läser detta ska veta att ni endast kommer att kunna få tag på mig här på bloggen, om inte mail för er som vill ha det.
BTW! Jag har äntligen fått min 120säng. Den ser stor och klumpig ut och är jätteskön och precis vad jag ville ha! Möbeljakt i veckan för att kunna skapa mig ett nytt sminkbord så småning om.
Badväder!!
NOT. Men i söndags var jag och Jenny ute och tog lite bilder med hennes nya systemkamera. Ska nog satsa på att skaffa mig en egen. det är verkligen skitkul!
Burknudlar!
Så förbannat synd att dom inte säljer dessa i annat än vissa stora mataffärer. Sjukt gott! Man värmer vatten, häller det rakt i burken, bangar smaken som kommer med och lägger i en buljongtärning istället. Värt.
Ha-listan
Nummer 1 på Ha-listan är förståss en säng. Jag var och valde ut en medelmjuk 120säng på IKEA igår som mamma och Göran ska åka och hämta någon dag. Ja, jag ligger fortfarande på soffan.
På den sängen såklart ha alledes nya sängkläder som jag vill ha i silke. Smart som jag är, så har låtat bli att beställa det just nu eftersom dom tydligen har en del sånt i Kina och antagligen till ett bättre pris. Förhoppningsvis ännu fler färger också. Champagne eller rosafärgat hoppas jag på!
Min sista Ha-grej för tillfället är en systemkamera. Dom är bara SÅ MYCKET ROLIGARE att ta kort med och det bli så galet fina bilder! Tänkte ta och kolla på lite olika när jag ändå är inne i stan idag.
Nu måste jag dra mig så att jag hinner med Hannas studentmottagning också. Tjing!
På den sängen såklart ha alledes nya sängkläder som jag vill ha i silke. Smart som jag är, så har låtat bli att beställa det just nu eftersom dom tydligen har en del sånt i Kina och antagligen till ett bättre pris. Förhoppningsvis ännu fler färger också. Champagne eller rosafärgat hoppas jag på!
Min sista Ha-grej för tillfället är en systemkamera. Dom är bara SÅ MYCKET ROLIGARE att ta kort med och det bli så galet fina bilder! Tänkte ta och kolla på lite olika när jag ändå är inne i stan idag.
Nu måste jag dra mig så att jag hinner med Hannas studentmottagning också. Tjing!
Hårsnack
Jag satsar på att försöka få långt hår igen. Jag har varit hos frisören tre gånger det här halvåret för att slinga utväxten (som faktiskt växer ohyggligt snabbt, tjoho). Topparna är fortfarande kaotiska och måste egenligen klippas av, men dom får vara där dom är just nu. Satsar på att klippa av lite i taget så att håret varken ska bli för kort eller sluta växa. Axelkort var häftigt ett tag, men jag trivs bättre i det långa, så det är vad det blir.
Idealhåret!
Idealhåret!
Dösnack
YEESS det funkar!
Det var någon grej som jag inte hade installerat som pappa fick göra åt mig.
Nu har den svenska sommaren kommit och de senaste dagarna har det varit mellan 20-30 grader. Lökigt värre. Igår kväll tog jag det där första doppet som jag aldrig brukar ta i Sverige, men så blev det. Efter det åkte vi ner till långedrag och hänge i Jennys båt en stund. Jag var sjukt trött, så jag gick hem för att sova, men hade helt glömt att jag faktiskt hade sålt min säng samma dag. Det är soffan som gäller för mig nu fram tills nästa vecka när mamma har tid att åka med mig, så att vi kan köpa en ny.
Idag är det måndag och mamma har kommit hem från sin segling. Jag gillar att vara själv, men det ändå skönt att mitt hus känns som hemma igen istället för en fritidsgård.
Imorse gick jag gick ner till Saltholmen med Cassandra en stund och solade även idag, men det började blåsa upp, så vi gick hem igen. Jag har inga fler planer för dagen, utan sitter nere i vardagsrummet och väntar på mat och bättre tider.
Kiss and löv, L
Det var någon grej som jag inte hade installerat som pappa fick göra åt mig.
Nu har den svenska sommaren kommit och de senaste dagarna har det varit mellan 20-30 grader. Lökigt värre. Igår kväll tog jag det där första doppet som jag aldrig brukar ta i Sverige, men så blev det. Efter det åkte vi ner till långedrag och hänge i Jennys båt en stund. Jag var sjukt trött, så jag gick hem för att sova, men hade helt glömt att jag faktiskt hade sålt min säng samma dag. Det är soffan som gäller för mig nu fram tills nästa vecka när mamma har tid att åka med mig, så att vi kan köpa en ny.
Idag är det måndag och mamma har kommit hem från sin segling. Jag gillar att vara själv, men det ändå skönt att mitt hus känns som hemma igen istället för en fritidsgård.
Imorse gick jag gick ner till Saltholmen med Cassandra en stund och solade även idag, men det började blåsa upp, så vi gick hem igen. Jag har inga fler planer för dagen, utan sitter nere i vardagsrummet och väntar på mat och bättre tider.
Kiss and löv, L
Tankar
Önskar att jag hade kunnat lägga upp lite fler bilder istället bara för massa text. Inte för att jag har något särskillt att lägga upp idag, men ändå. Blir lite tråkigt. Allt är tråkigt idag. Jag är bakis, mamma är inte hemma, allting suger. Önskar att jag skulle åka till Kina redan... typ imån. 27 dagar kvar.
Jag har ingen aning om vad som händer sen med mig. Vart är mitt liv på väg liksom? Att jag tillslut hamnar i Grekland, men närdå? Vad gör jag innan det? Åker hem och jobbar på Ica typ? Stannar i Kina och jobbar med pappa? Jag är så sjukt förvirrad bara, men det är väl bara en sån dag idag. Tänkt alledes för mycket det senaste.
